Bloggen

För en gångs skull fick 00:orna ta över gator och torg en stund

​Sa hej då till ännu en årgång studenter igår.

Varje år är det ungefär samma känsla - roligt att se dem fina och färdiga och redo att flyga ut i livet. Vemodigt att just de här människorna inte längre kommer att vara en naturlig del av ens vardag.

Det diskuteras så mycket om skolan. Om kunskapskris och mobilförbud och bristande arbetsro och jag vet inte allt. Men kärnan när man jobbar med barn och unga är ju precis tvärtom. Att mötas, våga öppna upp för varandra, verkligen vara lyhörd och försöka förstå, släppa taget när det är dags.

Få jobb är så tydligt tidsstrukturerade och konkret målinriktade som läraryrket. Man tar emot, hjälper till rätta, förklarar, uppmuntrar, stöttar, finslipar och avslutar sedan med jubel och firande.

Mina egna studenter sprang ut kl 13, en timme senare åkte de iväg på lastbilsflaken, ut på Kungsgatan i Norrköping, bort från oss och ut i världen. På kvällen satt jag på en krog i Linköping, såg grupp efter grupp med vita mössor röra sig genom skymningen. 

När man betraktar dem utifrån kan man väl tänka att det inte är så mycket att gapa och skrika om. Jag inbillar mig att det är ungefär samma personer som tycker att Greta Thunberg bara är ett barn och inte en miljöexpert som lite föraktfullt påpekar att förr var det minsann en riktig studentexamen och de som inte klarade sig fick gå ut bakvägen, och nu för tiden behöver man inte ens ha en färdig gymnasieexamen för att köpa en vit mössa och stå på ett flak och hoppa och sjunga.

Har man varit med på treårsresan är det annorlunda. Då vet man att var och en under studentmössan (och kanske ännu mer de som väljer att inte ta på sig en) förmodligen har haft alldeles tillräckligt att kämpa med för att ha all rätt i världen att vara glad och fira tillsammans med en massa jämnåriga vid ett enda tillfälle i livet. Studentfirandet handlar ändå mer om att fira en gemenskap, fira att man är ung och har livet framför sig, att man under en hel dag får vara fin, festa med sina vänner, ta emot uppskattning och presenter, stoppa trafiken och dricka bubbel på allmän plats, än att fira sina studieresultat. 

Jag kan inte se något problem alls med att 00:orna fick en ordentlig festdag igår, att de för en gångs skull fick ta över gator och torg en stund. Enda problemet är i så fall att det är en så pass likriktad dag. Att det inte finns så mycket utrymme för att vilja ha den på ett annat sätt än det "vanliga". Att den som inte vill klä sig i kostym eller fin klänning, inte vill skråla studentsånger och dricka alkohol, inte vill stå i centrum för en massa uppmärksamhet och inte umgås med släkt och klasskompisar en hel dag kan känna sig rätt obekväm och utanför. 

Oavsett så gläds jag med mina studenter, är superstolt över var och en av dem, hoppas att de alla hade en dag som de kan minnas med värme. Och jag kommer att sakna dem. Mycket.

(foto: Olle Ejderlöf)

Vi är inte ens gränslösa för andras skull, utan fr...
 

Kommentarer

Inga kommentarer än. Var den första att lämna en kommentar
Guest
onsdag, 17 juli 2019