Brittiska badorter och marknader

Muskulösa måsar mot blå himmel. Ballonger, arkadspel, neonskyltar. En tom pir i höststorm. Spunnet socker, fish'n'chips, kanderade äpplen, munkar. Skrik och skratt, musik, karusellernas väsande mekanik.

Det är något med brittiska badorter och svenska marknader. Med Parades och Piers, med marknadsgator och tivoliängar. De både fascinerar och väcker en stark känsla av vemod. Förkroppsligar förgänglighet. Det desperata, ytliga, bullriga och angelägna. Men också det tysta, tomma, öde. Off season. Dagen efter, när sopmaskinerna rensar gatorna.

Som att bläddra i gamla fotoalbum. Eller sitta på en pub som precis har öppnat, när tidigt eftermiddagsljus lyser in genom fönstren och får dammpartiklarna att dansa, den där stunden när bartendern går och torkar av borden och bardisken med en fuktig Wettextrasa medan en stamkund läser tidningen i ett hörn.

Står inte riktigt ut med tanken på den riktiga förgängligheten, det är nog därför jag dras till den symboliska. Därför jag till och med har googlat på seedy seaside resorts inför semestern (just det året blev det en vecka i Folkestone), därför jag måste se stånden ställas upp, fyllas med varor och till slut packas ihop på Skänninge Marken.

Samtidigt finns det gränser för min förgänglighetsmasochism. Vill till exempel inte gärna se gamla band där medlemmarna numera är 65 och spelar samma låtar, iklädda samma kläder, som när de var 20. Det känns helt enkelt för sorgligt. Har också svårt för loppmarknader och auktionskammare, att se människors soffor, serviser, böcker, dukar och allt vad det nu kan vara uppställda till försäljning. Saker som har varit delar av hem, noggrant utvalda och väl omhändertagna, men som inte längre har sin plats hos någon.

Annat kan man inte undvika, som till exempel när juli blir augusti och dagarna blir kortare, nätterna svartare. När bladen börjar gulna och det plötsligt finns ett råkallt stråk i luften.

I år blev det inte någon brittisk badort. För första gången på 25 år blev det inte heller en hel marknad med övernattning, eftersom svärmor inte längre finns kvar i livet och samlingspunkten är borta. Det blev inte heller Rebellion Festivals i Blackpool, fast vi var sugna.

Har istället försökt välja sådant som ger mig en liten känsla av evighet. Hav, stränder och klippor. Långa löpturer. Vinden i ansiktet, solen mot huden. Så mycket tid som möjligt med människor som är viktiga för mig.

Vilat i det.

×
Stay Informed

When you subscribe to the blog, we will send you an e-mail when there are new updates on the site so you wouldn't miss them.

Skräckfilm och SHL-premiär
Bor ett drygt stenkast från ett PokéStop
 

Kommentarer

Inga kommentarer än. Var den första att lämna en kommentar
torsdag, 28 mars 2024