Bloggen

Längtar bort

Sverige i mitten av maj. Det vackraste jag vet. Häggen som blommar samtidigt som syrenen knoppas, kastanjeträden med sina stora vita ljusliknande blommor, fruktträden, rapsfälten ... Allt det gröna, vita, rosa, gula mot en klarblå himmel. De vemodsljusa skymningstimmarna.

Ändå längtar jag bort. Längtar till Italien. Till Spanien. Till medelhavsljus, till höga röster som ekar mellan husen tidiga morgnar, till ljudet av motorer och lukten av avgaser när varor lastas ut till affärerna, till smala gränder, till palmblad och kaktusar, till lukten av pinjeträd, lite rosmarin, hav och sötma. Till den dallrande hettan och de lena svarta kvällarna.

Längtar till Brighton. Till måsarnas rop över piren, rasslet av stenar när vågorna slår in och drar sig ut igen, det skimrande grå ljuset, den vita seafrontsilhuetten. Det lite trötta bedagade slitna.

Kanske är det mer ett tillstånd jag längtar efter. Till mig-själv-i-Italien-Spanien-på-brittiska-sydkusten. Till att gå ner i tempo, leva, andas, finnas utan brådska. Titta, lyssna, känna, lukta utan att tänka på att skynda vidare. Till barfotapromenader, långsamma lunchtimmar, sitta på stranden, leta fina stenar.

Så länge jag kan minnas har maj alltid varit min mest stressiga tid. Eller åtminstone så länge som jag har jobbat och pluggat. Månaden som jag vet att jag ska njuta av, som jag varje dag påminner mig själv om hur vacker och speciell den är - ändå rusar jag igenom den med en stor klump av brådska i magen.

Återläser klassiker på morgonbussen. Brideshead Revisited. The Bell Jar. Alberte-serien. Hjälper till att ta ner pulsen, trettio minuter i ena riktningen, trettio i andra.

float like a butterfly sting like a bee
Pressfrihetens dag med blå himmel och strålande so...
 

Kommentarer

Inga kommentarer än. Var den första att lämna en kommentar
Guest
tisdag, 22 oktober 2019