OS har hållit på i ett par dagar nu, och i kölvattnet en allmän brittisk våg med allt från kända sevärdheter till kultur och mat.
"I'm forever blowing bubbles," sjöngs på invigningen av spelen, precis som på Upton Park inte så långt därifrån. Visserligen bara en kort snutt - som en snabb blinkning till östra London, men ändå. En lite mer rejäl snutt Sex Pistols fanns också med, trettiofem år efter God Save the Queen och Elizabeth II's silverjubileum.
1977 väckte textrader som "fascist regime" och "there is no future" starka känslor, och även om det inte var God Save the Queen som spelades på invigningen är det tydligt hur tiden har slipat av det provocerande och kvar fanns en vackert ljussatt och noggrant koreograferad halvminut av Pretty Vacant.
Har annars haft svårt att engagera mig i OS. Tyvärr. Kanske för att de svenska medaljhoppen har funnits i grenar som inte riktigt kan fånga min uppmärksamhet. Kanske för att de svenska prestationerna har varit sisådär. Däremot har resonemanget börjat inför hockeysäsongen och elitserieklubbarnas värvningar och strategier, och när nu lagen officiellt går på is så börjar det intresset väckas igen.
Igår började rättegången mot Pussy Riot i Moskva, alltihop direktsändes på domstolens hemsida, men utan att förstå ryska var det omöjligt att få ut något av den. Fullt var det i alla fall i den lilla salen, de tre åtalade hölls i en glasbur, mediaintresset med framför allt en ström av fotografer var stort.
Förutom övergripande regimkritik har gruppen även kämpat för jämställdhet och hbtq-personers rättigheter, och med det perspektivet känns det särskilt bra att Stockholm Pride börjar just idag med musik, teater, författarscen, film, dans, föreläsningar, paraden och mycket mer. För en knapp månad sedan organiserade OS-staden London också WorldPride, där bland annat 25.000 personer gick med i paraden och det var en stor samling på Trafalgar Square.
På cykelvägen längs min dagliga löprunda nöjer någon sig med en betydligt mindre manifestation som lyste upp den grådisiga morgonen.
