Fredag kväll, väntar på Ruben Östlunds Play.
Play som handlar om barn som rånar barn. Barn som trakasserar och manipulerar. Vuxna människor som hukar sig och ser bort. Brorsantricket.
Läser samtidigt en självbiografisk roman om ångest, kreativitet och självdestruktivitet. Surfar runt bland nyheter om situationen i Ukraina, försöker få en bild av vad som händer, hur allvarligt det verkligen är.
Funderar över maktspel och rädsla, styrka och svaghet. Över hur gärna vi människor vill behålla hoppet, men också hur långt vi kan gå när vi ställs inför någon svagare.
Blundar en stund med torra ögon, orkar knappt öppna dem igen.