Bloggen

Primark

Primark East, London.

Fyra våningar med kläder. Alla stilar, alla storlekar, alla färger, alla varianter. Billiga priser. Särskild Harry Potter-avdelning. Särskild Pride-avdelning.

Turister tar stora tunnor med hjul. Lastar på. Klänningar, kjolar, byxor, toppar, tröjor, underkläder. Berg av kläder som tillsammans kanske landar på £20-30.

Först lite shoppingvimmelkantig själv. Ett linne? Ja. En kjol? Varför inte? Ett par byxor som jag kanske inte ens passar i eller gillar? £5 - varför inte? En rolig t-shirt? Gul? Eller röd? Kan ju ta båda! Kanske en Slytherin-tygväska? Eller en regnbågsväska?

Sedan illamående. Av överkonsumtion, av respektlöshet för jordens resurser, av kortsiktighet och noll konsekvenstänk.

Går mellan hyllorna och hängarna. Trängs. Ett linne? Varför? Har redan tillräckligt många. En kjol? Nej. Ett par byxor som jag kanske inte gillar? Skänkte just tre par till Stadsmissionen. Roliga t-shirtar? Fler tygväskor? Nej! Absolut inte! 

Till slut bara rädd. Och ångestfylld.

Knuffar mig ut, tomhänt. Försöker djupandas i korsningen vid Tottenham Court Rd. Får lungorna fulla av avgaser. Går in på Sainsbury's, köper vatten i opantbar flaska. Dricker upp i ett par klunkar, slänger den duktigt i plastöppningen på skräptunnan, men öppningen finns bara på ovansidan, i tunnan landar allt tillsammans.

Genom dörrarna väller människor med fyllda bruna pappkassar. Nästan snubblar över den hemlösa killen som halvligger och ber om växelpengar. Butiken stänger 22:00. Staden och Mammon sover aldrig.

Remissvar Kulturplan Östergötland 2020-23
People are strange
 

Kommentarer

Inga kommentarer än. Var den första att lämna en kommentar
Guest
tisdag, 22 oktober 2019