Går St Persgatan fram på väg till gymmet i Norrköping. Det är tidigt på morgonen, rosa soluppgångsljus färgar asfalten och husfasaderna, Matthias Livs i hörnet till Källvindsgatan, Cicis pizza och kebab, Elitens Salong som för några månader sedan var nyetablerad som Salong Versace, Rysk Polsk Mat, den numera tömda dammiga bilhallen med Bilar i skrivstil på skyltfönstret, nålfiltmatta, veteranbilar och nyare gamla bilar som jag aldrig förstod om man kunde hyra eller köpa eller både och. Älskar St Persgatan tidiga morgnar. En riktig bedagad innerstadsgata med vanliga rätt skamfilade flerbostadshus, småaffärer, en och annan byggjobbare på väg till arbetet. Älskade den ännu mer innan de nya finbyggena växte upp på de före detta ödetomterna ner mot Kvarngatan.

På trottoaren ligger en trampad IFK-sticker, förmodligen efter allsvenska premiären igår. Älskar den också. Premiären alltså, inte själva klibban. Bajen spelar ikväll, hemmapremiär på söndag. Köpte biljetter direkt när de släpptes, ska gå i marschen från Medis. Missade den förra året när jag var i New York. Året innan var den dagen efter terrordåden på Drottninggatan. Över 30 000 i tyst minut.

Älskar mitt Peking-gym där människor hälsar på varandra på riktigt, med ögonkontakt och ett rejält "god morgon!".

Småskrattar också inombords när jag tänker på maratonmatchen mellan Färjestad-HV71 i helgen, när HV-spelarna trodde att de hade förlorat i sudden och hade börjat byta om när de plötsligt insåg att målet var bortdömt och matchen skulle fortsätta.

Avslutningsvis - hur märkligt är det inte när världen är så upp-och-ner att man surfar runt på de stora tidningarnas webbsajter och inte längre har en aning om vad som är aprilskämt och vad som faktiskt är riktiga nyheter?