Finns många tankar och känslor om en massa olika saker just nu, men ser hur som helst fram mot morgondagen. Känns inte som så länge sedan jag satt framför tv:n och bet på naglarna och tittade på hockeyslutspelet. Någon gång i april måste det ha varit.
I morgon är det dags igen, kanske inte på nagelbitarnivå första matchen, men ändå. Elitseriepremiär för hockeyn, trots att det fortfarande är sommar ute med tjugo grader och sol på dagarna, ljumma kvällar.
Ser fram emot att se nya spelare, nya kedjor och backpar, högt tempo, spänning och mycket attityd. Mot ljudet av skridskoskenor mot isen, smällarna när pucken träffar sargen, läktarramsorna. Till och med speakerutropen: Kvällens liiiiiine uuuup!
Hockey inspirerar. Det svartvita, tveklösa, snabba. Lagkänslan, rivaliteten, stjärnorna. Euforin och besvikelsen. Centimetermarginalerna. Målen, räddningarna, dragningarna, tacklingarna. Katharsiskänslan efter en match.
