I debatten ska högre status, konkurrenskraftiga löner, bättre arbetsmiljö, minskad arbetsbelastning, förmånlig studiefinansiering och en massa annat locka fler till läraryrket.

Jag var själv färdig gymnasielärare när jag var 22 år, har jobbat inom yrket sedan dess. Även om jag har gjort en del annat vid sidan om, så har jag alltid älskat mitt jobb. Jag älskar att se elever växa och utvecklas. Älskar att jobba med de kreativa, snabbtänkta, de som inte kan koncentrera sig, de som har svårt, de tysta och blyga, de högljudda, de som protesterar och ifrågasätter.

Förutom min lärarlegitimation har jag en master i pedagogik och den statliga rektorsutbildningen. Jag har haft ansvar för hela skolor med samtliga elever, all personal och ekonomin. Jag har planerat och genomfört undervisning i stora grupper, gjort en miljard olika individuella anpassningar, stimulerat högpresterande elever, stöttat och hjälpt elever med stora behov. Ändå är jag från och med i år, utifrån Skolverkets nya direktiv, inte betrodd att bedöma och betygsätta nationella prov på ett rättvist sätt om det står namn på dem - alla prov måste därför vara anonyma och inte avidentifieras förrän resultaten är låsta. Jag är inte heller betrodd att hantera och genomföra samma prov utan en speciell app som ska hindra eleverna från att fuska.

Jag förstår oron för att provens innehåll ska komma ut i förväg, och jag kan förstå att resultaten på proven kanske har en större betydelse på vissa skolor än på andra. Men jag kan fortfarande inte förstå hur man från Skolverkets sida kan sätta upp regler för provet som helt misstroendeförklarar de lärare som alla andra dagar på året är ansvariga för att undervisa och bedöma elevernas kunskaper och färdigheter i kursen.

Om jag inte ses som tillräckligt kompetent att genomföra ett prov utan fusk, ha ett gott underlag oavsett resultatet på just detta enskilda prov och bedöma proven rättvist även om jag vet vem som har skrivit vad har jag svårt att tycka att högre lön, mindre omkringarbetsuppgifter och något slags på-pappret-status på något sätt kan kompensera för den grundläggande misstron.

Och dessutom, Skolverket, kan jag upplysa om att trygga elever som blir sedda, lyssnade på och bemöts med positiva förväntningar inte fuskar. Jag kan också upplysa om att efter tre år känner jag igen mina elevers texter lika väl som deras ansikten, oavsett om det står ett namn eller ett nummer på deras nationella prov.