t.A.T.u. och The Killing

Eftersom jag inte vill ta del av en tillställning där människor som begär lön för sitt arbete utsätts för tortyr och där mänskliga rättigheter inte respekteras väljer jag helt enkelt bort vinter-OS 2014. Jag lyckades dock uppfatta att ryska truppen gick in till en remix av t.A.T.u:s Not gonna get us från tidigt 2000-tal, ett val som inte var helt väntat om man minns rubrikerna från våren 2003 då de "lesbiska tonåringarna" deltog i finalen av Eurovision Song Contest. Oväntat och ganska sorgligt, kändes det som, när jag hörde de ljusa rösterna och den eurodance-inspirerade produktionen fylla arenan.

Hur som helst tittade jag på första säsongen av The Killing på dvd istället. The Killing som utspelar sig i ett grått, regnigt Seattle, som liksom The Wire rör sig mellan det privata och det politiska, från samhällets topp till botten, spinner en väv över staden och mellan människor som står i olika relation till varandra och det som har hänt. Varje avsnitt utspelar sig under ungefär ett dygn och i centrum står utredningen av mordet på 17-åriga Rosie.

Känslan av hopplöshet och tung trasig sorg, av det ödesdigra i omogna oövertänkta beslut, av tomheten och avstånden mellan människor stärks av att staden hela tiden är tydligt närvarande, ibland på avstånd och som silhuett men ofta i närbild, av det ostadiga ombytliga vädret, av allt det vardagliga mitt i katastrofen, och det berättargreppet skapar en naturlig dramatik som gör det svårt att avbryta och lämna karaktärerna.

Dagens krönika i DN Kultur handlar om att svenska deckarförfattare borde använda skolan som miljö, och när jag ser The Killing håller jag med. För 17-åriga Rosie var skolan en stor del av tillvaron, även om den inte på något sätt står i berättelsens fokus, och där finns alla ingredienser som behövs för att skapa spänning. Många olika sorters människor, officiella och osynliga hierarkier, starka känslor, hård konkurrens, viktiga sociala arenor.

När man arbetar i skolan och har sin egen vardag i skolan är det svårt att riktigt se det skönlitterära värdet i miljön, men Lotta Olsson i DN har onekligen en poäng och hon serverade till och med en nästan färdig synopsis. Ska bli spännande att se om någon nappar.

Nu skiner förmiddagssolen, marken ser sådär våraktigt lerig ut att man bara måste ge sig ut med löpskor, och jag har ett par avsnitt av The Killing kvar plus SHL-hockey att se fram emot.