Värdesättning och gränser ( ett augustilöfte )

Sommarledigheten är slut och jag har försökt lova - eller nej, jag har faktiskt verkligen lovat - mig själv, att inte ta med en massa jobb hem. Hittills har det gått så där, måndag och tisdag höll jag löftet, igår och idag bröt jag det.

Som författare är jag redan från början inställd på att använda den tid jag kan få till att skriva - tidiga morgnar, sena kvällar, helger, semesterdagar ... Jag tar av tid som annars skulle vara ledig. Tid då jag kunde sova eller gå på bio eller träffa vänner eller gå ut och ta ett glas vin. Å andra sidan kan jag också kontrollera den tiden själv. Jag kan skriva ett par timmar, göra annat i ett par timmar, skriva lite till. Förutom att hålla avtalade möten och deadlines är friheten oändlig.

Som vanlig lönearbetare har man reglerad arbetstid och olika konkreta uppgifter som ska lösas. På arbetstiden gör jag ingenting annat än just det jag ska - ingenting privat och självklart ingenting som har med mitt skrivande att göra. Jag tittar inte ens på min privata mejl. Har jag ändå inte hunnit med något under själva arbetsdagen tar jag hem det och gör klart, annars fungerar inte nästa dag.

Utifrån det här är det intressant att fundera över hur man sätter sina gränser. Det skulle aldrig falla mig in att sätta mig ner och författarskriva några sidor eller researcha för en roman på "vanlig" arbetstid, men jag väljer ofta bort det jag planerat att göra utanför arbetstid, till exempel att skriva, för att göra sådant som jag inte hunnit med på jobbet.

Jag vet inte riktigt hur man lär sig att värdesätta båda sorternas tid lika, hur man lär sig att vara tydlig med sina gränser, hur man balanserar på ett sätt som känns rimligt och positivt, men ett augustilöfte får bli att verkligen aktivt försöka den här hösten. Hitttills är oddsen för att jag ska klara det ganska låga - någon som är strategisk och matematisk kan säkert räkna ut oddsen för något som har slagit in 50% av tiden under de fyra senaste dagarna. Jag håller alltid på underdogen, så det borde i så fall peppa mig och få mig att anstränga mig ännu hårdare för att få det otroliga att hända.