Prenumerera på feed Senaste inlägg

Nyfotograferad och fundersam

Skrivet av Maria
Maria
Maria har inte lagt till bio
Användaren är offline
den fredag, 07 september 2012
i Bloggen

Nyfotograferad - och det blev ett hårt arbete för fotografen innan hon fick åtminstone en bild där jag hade ögonen öppna, inte rynkade ihop hela ansiktet, inte såg fientlig eller misstänksam ut.

Vacker solig fredag idag. Är på universitetet även denna vecka, försöker skruva upp farten fram till mastersexamen. Har just fått en handledare till min uppsats, så det känns bra.

Läste i tidningen i morse att hovrätten friade en man för våldtäkt, trots att kvinnan fick så svåra skador att hon höll på att förblöda. Motiveringen var att skadorna kunde ha uppstått även vid ett frivilligt samlag.

Jag vet inget om de här personerna eller deras relation, men tycker att det är märkligt att just kvinnokroppar behandlas på det sättet. Hade det varit annorlunda om det varit ett slagsmål? Eller stöld? "Nej men hon ville slåss, det var inte meningen att hon nästan skulle förblöda." "Jag trodde att hon gav mig sina pengar frivilligt." Hur kan någon slags sexuell laddning göra en handling som ger en svår skada omöjlig att ställa en annan person till svars för och straffa? Det har jag svårt att förstå.

Ska bli skönt med helg. Hoppas att hinna med Konstrundan och invigningen av Dansens hus.

Taggar: Otaggad
Träffar: 818 0 Kommentarer

Har-ska-fick ...

Skrivet av Maria
Maria
Maria har inte lagt till bio
Användaren är offline
den torsdag, 06 september 2012
i Bloggen

Har en tid för fotografering till en artikel inbokad i morgon, och blir ännu en gång medveten om vilka blandade känslor det innebär att bli fångad av någon annans kamera. Det var andra påminnelsen den här veckan, den första fick jag i måndags när jag upptäckte att jag illustrerade Kärleksparaden genom att tillsammans med en kollega marschera i täten. Inte för att jag är obekväm med sammanhanget, även om det fanns många som verkligen aktivt och medvetet deltog, var uppklädda, dansade och ropade, men det är alltid obehagligt att inse att man faktiskt inte riktigt äger rätten till sitt eget ansikte.

Ska om ett par veckor delta i en panel om att vara professionell kulturskapare i Östsam-regionen, vilket blir intressant, eftersom författarvillkoren skiljer sig ganska mycket från många andra kulturutövares. Det har redan väckt många tankar omkring olika sorters författare, publicerade och opublicerade, de som ger ut sina texter själva och de som är kopplade till stora förlag, etablerade och oetablerade, de som lever helt på skrivandet och de som skriver vid sidan om ...

Fick frågan till en faktaruta om vad jag läser just nu och svarade direkt The Corrections av Jonathan Franzen, som jag läste för tio år sedan men kom på att jag ville läsa om igen Detta var i och  för sig sant, men om man ser till intensiteten i läsandet får jag nog erkänna att jag för ögonblicket plöjer A Taxonomy for Learning, Teaching and Assessing. Ibland får lustläsande och pliktläsande liksom armbåga sig genom dagarna.

Taggar: Otaggad
Träffar: 837 0 Kommentarer

Uppsatskickoff och kärleksparad

Skrivet av Maria
Maria
Maria har inte lagt till bio
Användaren är offline
den lördag, 01 september 2012
i Bloggen

På universitetet igår och kick-off för D-uppsatsskrivande. Har vänt och vridit på det jag vill fördjupa mig i för att hitta en bra metod, dels för datainsamling och dels för analys, som passar ämnet och det jag vill komma åt, och nu tror jag att jag har hittat rätt. Hoppas att den ännu okända handledaren håller med mig.

Överhuvudtaget tycker jag att universitetsmiljön är inspirerande - det tyckte jag redan när jag själv var heltidsstudent och kanske ännu mer nu när jag bara gör snabba besök då och då. Mycket unga människor, fint campus, avspänd stämning, många ställen att vara om man vill läsa eller jobba. Tyvärr upptäckte jag att mitt favoritställe, Café Prego, var försvunnet, liksom halva Akademibokhandeln. Håller tummarna för att det är temporärt, för jag gillade verkligen att sitta och dricka starkt lunchkaffe och äta en smörgås med hummus där inne bland alla böcker, förutom att jag självklart vill kunna ha tillgång till så många fysiska böcker som möjligt på ett stort universitet.

Idag är det Kärleksparad i Linköping. Förra året minns jag att stadsbussarna var dekorerade med små prideflaggor den dagen, så det hoppas jag på även idag. Paraden är ju dock bara en del av "en hel vecka av kärlek", som RFSL skriver på sin hemsida, som innehåller föreläsningar, teater, dans, musik, utställningar, samtal och diskussioner. Kanske har jag själv varit ouppmärksam, men det känns som att mycket av veckans utbud har fått rätt lite uppmärksamhet, vilket är synd. Hur som helst ska jag hitta en bra plats för mig och min kamera idag klockan ett.

Taggar: Otaggad
Träffar: 800 0 Kommentarer

Skäms över min egen lyxtrötthet

Skrivet av Maria
Maria
Maria har inte lagt till bio
Användaren är offline
den torsdag, 30 augusti 2012
i Bloggen

Läser senaste numret av Situation Stockholm, minnestexten över Raine Gustafsson. Raine var tidningssäljaren som regelbundet skrev om hur det var att leva på gatorna i Stockholm, som fick sin dagbok från åren 1998-2010 utgiven och tilldelades Svenska PEN-klubbens Bernspris. Jag läser också om romernas historia under 500 år i Sverige och säljarnas egna texter, skäms över min egen lyxtrötthet i den varma torra lägenheten, med mätt mage, en skål med rostade och saltade pumpafrön i knäet, dator och tv inom räckhåll.

Ändå är lyxtröttheten rätt påtaglig just nu. Benen är stumma och trötta, huvudet tomt och tungt, ögonen långsamma. Hoppas att fleecefilt och tv-hockey ska bota den.

Taggar: Otaggad
Träffar: 788 0 Kommentarer

One small step for man

Skrivet av Maria
Maria
Maria har inte lagt till bio
Användaren är offline
den söndag, 26 augusti 2012
i Bloggen

"That's one small step for man, one giant leap for mankind."

Neil Armstrong dog igår, 82 år gammal. Artiklarna som dök upp i de stora tidningarna under dagen illustrerades av bilder på Armstrong i sin bländvita Nasa-dräkt. Porträttbilder och bilder från månvandringen 1969. Ofta leende och med den amerikanska flaggan på dräkten eller i bakgrunden, prydlig, välkammad och vänlig.

Inte för att jag egentligen är så fascinerad av rymden, den skrämmer mig mest, men situationen som sådan, den totala ensamheten långt ifrån sin hemplanet, utsattheten, beroendet av tekniken som ska hålla en vid liv och föra en tillbaka till säkerheten igen, den delen av historien engagerar mig verkligen. För ett par månader sedan såg jag Prometheus på bio, och hela grundberättelsen om människornas ursprung och kampen mot rymdvarelserna ute i mörkaste universum intresserade mig inte alls, men däremot fastnade jag i tankar omkring hur ensam och övergiven huvudpersonen måste känna sig i slutscenerna. Som i texten till Major Tom, just innan och efter kontrollrummet tappar kontakten med rymdskeppet:

"Though I’m past one hundred thousand miles
I’m feeling very still
And I think my spaceship knows which way to go

( --- )

... am I floating round my tin can
Far above the Moon
Planet Earth is blue
And there’s nothing I can do"

Sedan behöver man för all del inte åka långt ut i rymden för att känna sig liten, ensam och utan kontroll. Det räckte att titta ut genom fönstret på fredagskvällen, när berusade femton-sextonåringar som kommit ifrån sina nollningsflockar försökte klura ut vad som åtminstone var upp och ner i världen, för att få just de känslorna gnuggade rakt i ansiktet. Lite senare på natten kom tjugo-tjugofemåringarna-på-väg-hem-från-krogen förbi ute på gatan i ungefär samma tillstånd, fast för de flesta av dem var målet att tala om sanningen och göra upp med kompisar/flick- eller pojkvänner, en gång för alla, eftersom de själva var allmänt missförstådda och alla andra idioter.

Såg filmen Football Factory igår, en helt annan berättelse än boken, som jag läste redan när den kom 1996. Filmen hade mer humor och en mer närvarande moral ( om inte mitt minne har grumlats under åren som gått - för så kan det mycket väl vara ). Inte en enda fotbollsscen eller fotbollsmiljö - förutom kvarteren utanför och omkring The Den och en tv-sänd cup-lottning. Inte ens de curry-and-lager-excesser som jag minns från romanen fanns ens antydda. Gillade ändå filmen, men på ett annat sätt än jag trodde när jag började titta, framför allt för den där känslan av ensamhet och tomhet som skildrades med svart humor och utan bitterhet, vilket kändes rätt sympatiskt.

Idag blir det riktig fotboll, PM-skrivande, den vanliga löpturen och annat praktiskt. Inga banbrytande steg, varken för mig själv eller mänskligheten.

 

Taggar: Otaggad
Träffar: 854 0 Kommentarer

Kort paus

Skrivet av Maria
Maria
Maria har inte lagt till bio
Användaren är offline
den fredag, 24 augusti 2012
i Bloggen

Kort paus mitt på dagen, sol, lite musik i bakgrunden, människor som rör sig. Registrerar mig på mina universitetskurser, surfar runt på nyhetssidor och läser om domen mot Breivik, dricker gott kaffe långsamt.

Enda skuggan över stunden är stanken av bränd krokodil från ett stånd ett tiotal meter bort. Eller så är det känguru. Har svårt att känna skillnad.

Hur som helst är pausen över för den här gången. Kanske bra att krokodilstanken gör det lite lättare att resa sig upp och gå.

Taggar: Otaggad
Träffar: 841 0 Kommentarer

Juryjobbat idag

Skrivet av Maria
Maria
Maria har inte lagt till bio
Användaren är offline
den tisdag, 21 augusti 2012
i Bloggen

Juryjobbat idag. Är inspirerande att sitta en hel förmiddag och diskutera intriger och formexperiment, karaktärer och berättartekniker, teman och språkhantering, symboler och strukturer. Framför allt är det inspirerande när det finns stor variation i det skönlitterära materialet, när man möter barn, unga och gamla, människor, demoner och monster, kärlek och hat, drömmar och verklighet, sommar och vinter, land och stad på uppåt trettio olika sätt.

Eftermiddagen på vanliga jobbet, där jag förutom en hel del pappersarbete fick diskutera en skönlitterär idé och olika sätt att genomföra den med en skrivsugen elev samt argumentera för Muhammad Ali's storhet i jämförelse med Mike Tyson. Själva argumentationen blev rätt kortfattad, för jag tycker att boxare som bits automatiskt blir diskvalificerade i sådana sammanhang. Å andra sidan kan jag ju förstå att Tyson's attityd och hårda livsstil går hem hos en nittonåring, även om jag själv absolut föredrar Ali's "float like a butterfly and sting like a bee".

Nu ska jag bolla kreativa idéer med mig själv, och försöka hålla mig undan från distraktioner som skräp-tv, sociala medier och andra ska-bara-saker.

Taggar: Otaggad
Träffar: 849 0 Kommentarer

Igår och för trettio år sedan

Skrivet av Maria
Maria
Maria har inte lagt till bio
Användaren är offline
den lördag, 18 augusti 2012
i Bloggen

Igår föll domen mot medlemmarna i Pussy Riot, något som uppmärksammats och kommenterats långt upp på ledarsidorna i svensk media.

På kort tid har fallet fått enorm internationell uppmärksamhet, många privatpersoner på Facebook delar uppmaningar om att släppa de numera dömda kvinnorna, kändisar har engagerat sig, media bevakar och kommenterar, det har förekommit demonstrationer i flera länder, regeringsrepresentanter har uttalat sig.

Som medlem i Svenska PEN uppskattade jag det anförande som Svenska PEN's internationella sekreterare höll utanför ryska ambassaden igår och som finns att läsa på organisationens fb-sida https://www.facebook.com/svenskapen/posts/370423409697150

Ur svensk synvinkel kan det också vara intressant att jämföra hur en snarlik handling bemöts i två olika länder, vid två olika tidpunkter. För trettio år sedan spelade Ebba Grön in en version av Häng gud i en svensk kyrka ( enligt vissa källor Uppsala domkyrka, men det kan jag låta vara osagt ). Joakim Thåström spelar på kyrkorgeln och sjunger den kyrko- och samhällskritiska texten, de andra två medlemmarna går runt i kyrkolokalen och ställer sig sedan också vid orgeln. Denna filmsekvens är en del av dokumentärfilmen Ebba - the Movie, som gick upp på svenska biografer 1982.

Samma slags handling som i dagens Ryssland bestraffas med ett halvårs häktning, en märklig rättegång och två års fängelse,  var för trettio år sedan i Sverige en del av en film som gick upp på landets biografer, distribuerades av Svenska Filminstitutet och sändes i SVT.

Detta är bara ett litet ( jag tror att youtube-klippet från filmen är ca 1,40 långt ) och för Sverige näraliggande exempel. I övrigt finns det hur många band och enskilda musiker som helst i Sverige och övriga västvärlden som genom åren har uttryckt kraftig kritik mot politiska, religiösa, ekonomiska och symboliska maktinstanser, väckt debatt och rivit upp känslor, utan att riskera statens repressalier, eftersom tanken, ordet och konstnärliga uttryck är fria så länge de inte är kränkande mot en specifik grupp eller innehåller rena personangrepp, och yttrandefrihet är en demokratisk grundförutsättning.

Taggar: Otaggad
Träffar: 908 0 Kommentarer

Värdesättning och gränser ( ett augustilöfte )

Skrivet av Maria
Maria
Maria har inte lagt till bio
Användaren är offline
den torsdag, 16 augusti 2012
i Bloggen

Sommarledigheten är slut och jag har försökt lova - eller nej, jag har faktiskt verkligen lovat - mig själv, att inte ta med en massa jobb hem. Hittills har det gått så där, måndag och tisdag höll jag löftet, igår och idag bröt jag det.

Som författare är jag redan från början inställd på att använda den tid jag kan få till att skriva - tidiga morgnar, sena kvällar, helger, semesterdagar ... Jag tar av tid som annars skulle vara ledig. Tid då jag kunde sova eller gå på bio eller träffa vänner eller gå ut och ta ett glas vin. Å andra sidan kan jag också kontrollera den tiden själv. Jag kan skriva ett par timmar, göra annat i ett par timmar, skriva lite till. Förutom att hålla avtalade möten och deadlines är friheten oändlig.

Som vanlig lönearbetare har man reglerad arbetstid och olika konkreta uppgifter som ska lösas. På arbetstiden gör jag ingenting annat än just det jag ska - ingenting privat och självklart ingenting som har med mitt skrivande att göra. Jag tittar inte ens på min privata mejl. Har jag ändå inte hunnit med något under själva arbetsdagen tar jag hem det och gör klart, annars fungerar inte nästa dag.

Utifrån det här är det intressant att fundera över hur man sätter sina gränser. Det skulle aldrig falla mig in att sätta mig ner och författarskriva några sidor eller researcha för en roman på "vanlig" arbetstid, men jag väljer ofta bort det jag planerat att göra utanför arbetstid, till exempel att skriva, för att göra sådant som jag inte hunnit med på jobbet.

Jag vet inte riktigt hur man lär sig att värdesätta båda sorternas tid lika, hur man lär sig att vara tydlig med sina gränser, hur man balanserar på ett sätt som känns rimligt och positivt, men ett augustilöfte får bli att verkligen aktivt försöka den här hösten. Hitttills är oddsen för att jag ska klara det ganska låga - någon som är strategisk och matematisk kan säkert räkna ut oddsen för något som har slagit in 50% av tiden under de fyra senaste dagarna. Jag håller alltid på underdogen, så det borde i så fall peppa mig och få mig att anstränga mig ännu hårdare för att få det otroliga att hända.

 

Taggar: Otaggad
Träffar: 807 0 Kommentarer

Min känsla och din känsla

Skrivet av Maria
Maria
Maria har inte lagt till bio
Användaren är offline
den onsdag, 15 augusti 2012
i Bloggen

 

Igår kväll avslutade jag Två soldater, Roslund-Hellströms tegelsten om tungt kriminella barn och ungdomar, och insåg att jag behövde fylla på mitt bokförråd. I kundvagnen på en nätbokhandel ligger nu bland annat George Orwell's Homage to Catalonia från 1938, som jag snubblade på i ett helt annat sammanhang på nätet.

George Orwell deltog som frivillig på republikanska sidan i spanska inbördeskriget, och vid ett par tillfällen har jag bott bara ett stenkast från Placa de George Orwell i Barcelonas gotiska kvarter, utan att alls vara medveten om hans insats, men också utan att riktigt aktivt ha kopplat ihop dagens Barcelona med dess nära historia. Den moderna storstaden med spännande arkitektur, mycket kultur, hav och strand, fotboll i världsklass, god mat och all shopping man kan önska får en lätt att glömma våldet och förstörelsen under kriget, kampen mellan anarkister och kommunister, att katalanska språket inte fick talas offentligt, att demokratin i Spanien bara är dryga 35 år och att de öppna vänliga människor, i min egen ålder och äldre, som jag har mött och blivit så väl omhändertagen av har varit barn under eller till och med vuxit upp i en diktatur.

Som en påminnelse läser jag så länge Sture Dahlströms Kattens skratt, där huvudpersonen lever i London, men längtar till Spanien och lyckas tigga till sig några extra pund genom att just hävda att han kämpade och sårades i spanska inbördeskriget.

Idag var jag på en föreläsning om relationer mellan människor, som bland annat gick ut på att vi alla är ansvariga för våra egna handlingar och känslor. Om jag väljer att såra någon så är det mitt val och mitt ansvar, men jag är också ansvarig för min egen känsla och reaktion om någon försöker såra mig. I teorin och under kontrollerade förhållanden låter det väldigt bra, men i relationer där det finns väldigt skev maktbalans, i okontrollerade och kaotiska situationer eller där det sårande inte bara är någon vass kommentar så blir det svårare att hänvisa till ett eget ansvar för sina reaktioner. Tankarna var ändå spännande att leka med och gav mig idéer till hur jag kan använda gruppdynamik och påtvingade relationer mer i det jag jobbar med nu.

Min känsla är min och din känsla är din, ja, i den bästa av alla världar, där alla har ungefär samma förutsättningar och möjligheter, där konflikterna är civiliserade och orden det främsta vapnet, så underlättar det absolut att tänka så. Som minderårig i en hård gängmiljö, som civilperson i ett inbördeskrig, som fattig, frusen och hungrig i en främmande stad ... nja ... kanske inte.

Taggar: Otaggad
Träffar: 924 0 Kommentarer

Heroes

Skrivet av Maria
Maria
Maria har inte lagt till bio
Användaren är offline
den söndag, 12 augusti 2012
i Bloggen

Fick inte något napp på någon pratglad elitseriehockeymassör, så jag har researchat på andra sätt. Under mina sökningar har jag bland annat lärt mig vad svensk massage är för något ( efter att länge ha trott att det var en symbol för något helt annat när jag har sett lappar med erbjudande om Swedish Massage utomlands ) och hur man ( åtminstone i teorin ) effektivt masserar spända axlar.

Annars sitter jag och väntar på inspiration i form av os-final i handboll. Egentligen tycker jag att handboll är rätt tråkigt att titta på med mycket spring fram och tillbaka i en charmlös hall, mål i nästan varje anfall, det där skolgympagnisslet med skorna mot golvet, regler som jag inte begriper. Å andra sidan - kan det bli mycket mer spännande än en os-final i en sport där det säkert kommer att bli många mål, hårt spel och högt tempo?

Till klippen nu innan matchstart har SVT har lagt på David Bowie's Heroes som bakgrund. Jag förknippar i och för sig Heroes med Berlin och 70-tal och droger och androgyna bleka människor, men bestämde ändå att den ska få vara med på mitt nuvarande skrivsoundtrack, eftersom jag tycker om den dramatiska tonen.

Idag är sista semesterdagen. Även om jag har skrivit i stort sett varje dag hela sommaren, vilket ju egentligen också är ett arbete, känns det annorlunda när dagarna börjar rutas in och fyllas med okompromissbara måsten.

We can beat them, forever and ever, sjunger Bowie på Spotify och matchen är precis så intensiv och tät som en os-final ska vara. Handboll är transparent genom att kropparna är oskyddade och ansiktena helt synliga. Minspel, fula försvarsgrepp, spända muskler, svettstripiga hår, kollisioner mellan kropp och golv, lindade skador, alltihop syns lika väl som målen, dribblingarna och räddningarna.

Paus nu och tvåmålsunderläge. Ute skiner solen. And we can be heroes, just for one day.

 

 

 

Taggar: Otaggad
Träffar: 807 0 Kommentarer

Researchfrustration

Skrivet av Maria
Maria
Maria har inte lagt till bio
Användaren är offline
den söndag, 05 augusti 2012
i Bloggen

Jag gör sällan research när jag skriver.

För det allra mesta utgår jag från ämnen som jag redan har någon slags insikt i, och det jag inte redan vet använder jag inlevelse och allmänna kunskaper om mänskligt beteende för att utveckla. Om man ändå någon gång behöver ta reda på något specifikt så brukar det inte vara något problem, eftersom världens alla fakta finns bara en googling bort. Enda undantaget är egentligen när jag gjorde en intervju med en polis för flera år sedan till en romanidé som sedan tyvärr inte fungerade. Mötet i sig var ändå väldigt inspirerande och intressant, och jag bär fortfarande med mig just den polisens engagemang och trygga professionalitet.

I morse satte jag mig hur som helst för att ta reda på några saker - dels för att bekräfta sådant som jag redan egentligen vet men ändå vill ha bekräftat, dels för att ta reda på sådant som jag inte har en aning om. Jag tittade på några hemsidor, gjorde några breda sökningar, specificerade mig, började leta omvägar för att komma rätt. Resultat: i stort sett ingenting.

Att sitta där framför datorn med all information man kan önska inom räckhåll, men utan att nå den, är så frustrerande. Nej - jag vill inte gå en snabbutbildning för att bli diplomerad massör. Nej - jag vill inte ladda ner en cv-pdf eller söka jobb som assisterande massör till ett handbollslag. Nej - jag vill inte veta att någon motionerande bloggare har bokat in tid för massage. Jag vill bara veta hur en elitseriemassörs arbetsdagar och säsongsplanering ser ut.

Så om någon känner en pratglad, eller till och med vet en bloggande, hockeyelitseriemassör tar jag mer än gärna emot tips!

 

 

Taggar: Otaggad
Träffar: 802 0 Kommentarer

Tid

Skrivet av Maria
Maria
Maria har inte lagt till bio
Användaren är offline
den lördag, 04 augusti 2012
i Bloggen

Jag vet att konceptet tid är något som vi människor själva har skapat - att det i fysisk mening bara finns avstånd mellan händelser i en slags fjärde dimension av rummet. ( Nej, jag är inte någon naturvetare och min uppfattning om fysikens tidsdefinitioner är mycket vag. ) Trots att jag rent logiskt begriper att det inte kan vara så, har jag hela tiden den växande känslan av att tiden inte räcker till. Inte för det stora viktiga, och absolut inte för enkla prosaiska saker som att rensa garderoben, plantera om växter eller läsa tidningen riktigt noggrant.

Kanske beror det på att det finns så mycket mer som konsumerar tid nu än förr, eller så vi ställer högre hinna-med-krav på oss själva eller så beror det på något helt annat, men ett rent subjektivt faktum är att tiden går oerhört snabbt. Härom kvällen stod jag och tittade på Extreem, en tivolikarusell där de som åkte satt i säten på några slags klor och svingades fram och tillbaka, snurrades, vändes upp och ner ett par gånger medan ljusen blinkade och musiken dånade. Ofta uppfattar jag tiden så - man rör sig fram och tillbaka, försöker bara hålla jämna steg med det som händer, klamrar sig fast med fingertopparna när det går för snabbt samtidigt som man bombarderas av sinnesintryck.

Rent teoretiskt finns det sätt att hantera den där känslan - man kan leva mer i nuet, lära sig mindfulness och bli mer medvetet närvarande, leva närmare naturen, stärka sina andliga sidor. Kanske minskar det känslan av att dagarna, veckorna, månaderna och åren försvinner så skrämmande snabbt.

Varje år den här tiden brukar jag ha ambitionen att hitta strategier för att möta den där känslan - lära mig fokusera, strukturera, prioritera, varva ner. Och oavsett om man betraktar tid som något fysiskt, filosofiskt eller psykologiskt subjektivt så är min egen uppfattning av den väl egentligen bara ett stort lyxproblem.

Taggar: Otaggad
Träffar: 968 0 Kommentarer

OS, Pride och mindre manifestationer

Skrivet av Maria
Maria
Maria har inte lagt till bio
Användaren är offline
den tisdag, 31 juli 2012
i Bloggen

OS har hållit på i ett par dagar nu, och i kölvattnet en allmän brittisk våg med allt från kända sevärdheter till kultur och mat.

"I'm forever blowing bubbles," sjöngs på invigningen av spelen, precis som på Upton Park inte så långt därifrån. Visserligen bara en kort snutt - som en snabb blinkning till östra London, men ändå. En lite mer rejäl snutt Sex Pistols fanns också med, trettiofem år efter God Save the Queen och Elizabeth II's silverjubileum.

1977 väckte textrader som "fascist regime" och "there is no future" starka känslor, och även om det inte var God Save the Queen som spelades på invigningen är det tydligt hur tiden har slipat av det provocerande och kvar fanns en vackert ljussatt och noggrant koreograferad halvminut av Pretty Vacant.

Har annars haft svårt att engagera mig i OS. Tyvärr. Kanske för att de svenska medaljhoppen har funnits i grenar som inte riktigt kan fånga min uppmärksamhet. Kanske för att de svenska prestationerna har varit sisådär. Däremot har resonemanget börjat inför hockeysäsongen och elitserieklubbarnas värvningar och strategier, och när nu lagen officiellt går på is så börjar det intresset väckas igen.

Igår började rättegången mot Pussy Riot i Moskva, alltihop direktsändes på domstolens hemsida, men utan att förstå ryska var det omöjligt att få ut något av den. Fullt var det i alla fall i den lilla salen, de tre åtalade hölls i en glasbur, mediaintresset med framför allt en ström av fotografer var stort.

Förutom övergripande regimkritik har gruppen även kämpat för jämställdhet och hbtq-personers rättigheter, och med det perspektivet känns det särskilt bra att Stockholm Pride börjar just idag med musik, teater, författarscen, film, dans, föreläsningar, paraden och mycket mer. För en knapp månad sedan organiserade OS-staden London också WorldPride, där bland annat 25.000 personer gick med i paraden och det var en stor samling på Trafalgar Square.

På cykelvägen längs min dagliga löprunda nöjer någon sig med en betydligt mindre manifestation som lyste upp den grådisiga morgonen.

Taggar: Otaggad
Träffar: 809 0 Kommentarer

South Central, Ådalen, Derry

Skrivet av Maria
Maria
Maria har inte lagt till bio
Användaren är offline
den söndag, 29 juli 2012
i Bloggen

South Central, Ådalen, Derry på två dagar ...

1992, 1931, 1972. Fattigdom, känslan av orättvisa och hopplöshet, förhoppningar som går i kras, våld, kaos. Mönstren är snarlika även om omständigheterna, platserna och tidpunkterna är olika. Samma faktorer fanns med när kravaller utbröt i Tottenham, London, förra året. Sociala klyftor, arbetslöshet och nedskärningar nämndes som utlösande faktorer.

Idag har vi rekordhög arbetslöshet i Spanien och Grekland samtidigt som den ekonomiska krisen djupnar, det har hållits massprotester och demonstrationer, och det känns viktigare än någonsin att undvika utlösande faktorer till att människor totalt tappar hoppet och framtidstron.

SR's dokumentärarkiv är, som jag redan har skrivit, otroligt innehållsrikt, och spänner över tid och rum på ett sätt som inte bara ger mönster och strukturer för enskilda händelser utan även ger lyssnaren möjlighet att se större samband. Förutom uppdaterade kunskaper och påminnelser om hur händelseförlopp kan utvecklas ger rösterna som hörs i programmen också inspiration och idéer.

 

Taggar: Otaggad
Träffar: 831 0 Kommentarer

Blandade notiser

Skrivet av Maria
Maria
Maria har inte lagt till bio
Användaren är offline
den tisdag, 24 juli 2012
i Bloggen

Idag är det hett och kvavt ute, så det är nog därför jag har samlat på mig några olika och lite spretiga ämnen istället för ett sammanhängande resonemang.

Häktningstiden för de tre medlemmarna i ryska punkgruppen och konstnärskollektivet Pussy Riot har förlängts till 13 januari 2013. Uppmärksamheten är fortfarande stor och känslorna många och delade, både i Ryssland och internationellt. Enligt Reuters kommer rättegången mot kvinnorna att börja måndagen 30 juni och sändas direkt på domstolens hemsida. Brottsrubriceringen är huliganism, ett brott som har en mer utvidgad betydelse i rysk lag än i till exempel svensk. För kvinnorna i Pussy Riot kan brottsmisstanken som sagt innebära en tio månader lång häktning och risken att dömas till sju års fängelse.

I det pågående bokslukande har jag läst drygt hälften av James Frey's The Final Testament där utgångspunkten formuleras så bra i baksidestexten att jag citerar den rakt av: "They say the Messiah is alive. He's living in New York. Sleeping with men. Impregnating women. Euthanasing the dying, healing the sick. Defying the government and condemning the holy. If you met him. And he changed your life. Would you believe?" Intressant och tankeväckande, fungerar på tåget, till morgonkaffet, på cementtrappan efter att ha simmat längder, innan man ska sova, i badkaret ...

Lyssnar en hel del på poddradio och gräver i Sveriges radios dokumentärarkiv som är en guldgruva där man påminns om olika platser, människor och händelser. När det gäller sådant som ligger kanske tio-femton år bakåt i tiden är kanske det mest fascinerande att höra hur tydliga förloppen och deras mönster blir så här i efterhand.

Oavsett vad man tycker om idrott i allmänhet, fotboll i synnerhet och kollektiva känslor så är det rätt mäktigt att tillsammans med flera tusen andra få sjunga "just idag är jag stark, just idag mår jag bra, jag har tron på mig själv på min sida". Särskilt en ljus och ljummen sommarkväll, när det luktar svagt av nyklippt gräs, en mås flyger högt över planen och det är några minuter kvar till avspark.

Rättssäkerhet, brottsrubriceringar och straffsatser, trons innersta väsen, påminnelser om hur enskilda händelser blir till strukturerade förlopp och en enkel, fin känsla som avrundning. Lite spretigt, men kanske inte helt utan sammanhang.

 

Taggar: Otaggad
Träffar: 890 0 Kommentarer

Breaking news

Skrivet av Maria
Maria
Maria har inte lagt till bio
Användaren är offline
den lördag, 21 juli 2012
i Bloggen

Igår förmiddag när jag var ute och sprang valde jag ur SR's programarkiv att lyssna på Skolskjutningen på Colombine High School, en dokumentär om skolmassakern i Littleton, Denver, 1999.

Anledningen till att jag valde just den var att jag nyligen läste Lionel Shriver's We Need to Talk About Kevin, där berättarjaget, mamma till tonårige Kevin som dödar sin far, syster och ett antal skolkamrater, återkommer både i sina tankar och i samtal med Kevin till det stora antalet våldsdåd med skjutvapen som ägde rum på skolor i USA på 90-talet.

Dokumentären var intressant och lärorik, jag påmindes om många spekulationer och tankar som jag hade glömt under de år som gått.

Efter löpturen satte jag på min dator och möttes av breaking news om en skottlossning med flera döda och skadade på Batman-premiären i Aurora utanför Denver.

And they blame it on Marilyn ... and on the heroin / Where were the parents at? And look where's it at / ( -- ) Then attack Eminem 'cause I rap this way, sjöng Eminem i The Way I Am ( 2000 ). Michael Moore undersökte vapenlagstiftningen, attityderna omkring vapen och det våldsamma i amerikanska kulturen i Bowling for Colombine ( 2002 ).

Biografskjutningen i Aurora genomfördes, enligt uppgifter i media, av en 24-årig student. Det sägs till och med att han var utklädd till Batmans fiende The Joker, att han inspirerats av en scen i filmen. Händelsen är fortfarande så färsk att den sortens information inte är tillförlitlig, men faktum är att minst 12 personer dödades och minst 59 skadades i biografen.

I morgon, 22 juli, är det årsdagen av attentaten i centrala Oslo och massakern på Utöya. En ensam man med ett manifest och en exakt plan. En plan som var så grym att man först inte kunde tro att rapporterna från Utöya var riktiga. En bomb vid regeringsbyggnaden i ett litet fredligt land är svårt nog att förstå, att någon kallblodigt jagar och skjuter unga människor på ett ungdomsförbundsläger direkt efter bombdådet är nästan omöjligt att ta in.

Om ett par dagar invigs Olympiska spelen i London, ett OS som kommer att genomföras under ett massivt säkerhetspådrag, framför allt för att förhindra terrorangrepp. Omkring 3500 soldater har kallats in extra för att stärka bevakningen, luftvärn byggs upp på tak till bostadshus, människor som misstänks för att planera terrordåd arresteras, restriktioner kommer att införas i luftrummet. Terrorrisken och säkerheten har periodvis fått mycket mer uppmärksamhet än själva idrotten.

Att en eller flera personer i fredstid och i ett vanligt socialt sammanhang använder vapen mot okända människor har blivit en alltmer konkret risk. Vad var och en av dessa personer har för anledningar till att skada och döda andra, i de allra flesta fall människor som de aldrig tidigare har träffat, kan man bara spekulera omkring. I En liten bok om ondska resonerar Ann Heberlein om fenomenet ondska och de olika sammanhang där ondska förekommer. Hon kommer fram till att avhumanisering är en förutsättning för onda handlingar, och att det också underlättar om man ser den eller de som man utsätter för våld som fiender.

Det finns en fara både i att demonisera gärningsmännen och att normalisera händelser av det här slaget, därför är Heberleins slutsats dubbelt viktig. Avhumanisering är något som vi kan motverka aktivt i vardagen. Vi kan sluta ha perspektivet vi-dom, undvika att se fiender istället för människor. Jens Stoltenberg uttryckte samma sak i sitt tal efter terrordåden i Norge: Vårt svar är mer demokrati, större öppenhet och mer humanitet.

Om Denver-skytten sägs just nu: En ostraffad medicinstudent. Tystlåten. Höll sig för sig själv.

Inget monster, men en man som var så likgiltig inför de människor som satt i biosalongen och såg fram emot en efterlängtad premiär att han sköt urskillningslöst på ungdomar, vuxna och barn. De blev objekt för hans handling, berövades sitt mänskliga värde. Kanske kan vi lära oss något mer av hans historia, kanske inte. Det vi kan lära oss mest av är är ändå hur vi själva reagerar. Vågar vi fortfarande skicka våra barn till skolan? Vistas i ett köpcenter? Flyga? Vara med på ett politiskt ungdomsläger? Gå på bio eller konserter? Bo i en världsstad? Tävla för vårt land i OS?

Taggar: Otaggad
Träffar: 936 0 Kommentarer

Ifall det regnar

Skrivet av Maria
Maria
Maria har inte lagt till bio
Användaren är offline
den torsdag, 19 juli 2012
i Bloggen

Det säger något om ett land när väderprognoser toppar nyhetsrapporteringen, inte för att vädret utgör någon större fara för allmänheten, utan för att det är semester och människor vill ha sol.

Dels säger det ju självklart att landet i fråga har varierat väder, men framför allt säger det mycket om vad som uppfattas som viktigt och relevant. De senaste veckorna har jag då och då funderat över om jag har en väldigt skev perception, eftersom många har klagat just på vädret och jag gång på gång har läst löpsedlar om regn och kalla temperaturer samtidigt som solen har strålat och det har varit precis lagom varmt för shorts och t-shirt.

Jag lever i ett land utan krig eller naturkatastrofer, där vi har tak över huvudena och kan äta oss mätta, där vi får tycka, tänka och uttrycka vad vi vill.

Ifall det regnar en dag kan jag krypa ihop i soffan med en stor skål jordnötter och se om Control och Gudfadern-trilogin, den första för att den är så vacker, trilogin för att jag längtar efter en klassisk episk filmhistoria.

Det finns mycket att engagera sig i, mycket som kan utvecklas, förbättras och förändras, globalt, nationellt och lokalt, men vädret ... Nej, jag vet inte, så länge det handlar om lätta sommarregn, något enstaka åskväder och 15-gradig värme, så känns det inte som något större problem.  Inte så länge vi har valet att vara inne eller ute, läsa, se, spela eller lyssna på i stort sett vad vi önskar, för att det roar oss, för att det har ett budskap som intresserar oss, för att vi det väcker känslor och insikter eller ger oss kunskaper och viktiga redskap.

Ostadigt väder på väg läste jag nyss. Okej, är det inget värre så är det bara att plocka fram jordnötterna och filmerna och krypa upp i soffhörnet.

Taggar: Otaggad
Träffar: 831 0 Kommentarer

Datorfri zon

Skrivet av Maria
Maria
Maria har inte lagt till bio
Användaren är offline
den söndag, 15 juli 2012
i Bloggen

En vecka i en datorfri zon.

Rent praktiskt innebar det fortfarande nödtorftig surfning på mobilen för att snabbkolla nyheter, busstider och annat praktiskt, åtminstone tills telefonen och dess nätanslutning havererade. Tid som annars skulle ha flutit iväg framför datorn ägnades istället åt glupsk läsning: Marguerite Duras - Älskaren, Patti Smith - Just Kids, Leif GW Persson - Gustavs grabb, Christian Strömholm - On Verra Bien. Den sista är förstås ingen bok att läsa rent bokstavligt utan en samling av hans fotografier och även en del skisser och grafik.

Hade tid att njuta av den sinnliga skönheten och enkelheten i Duras språk, den livshungriga matter-of-fact-tonen i Just Kids, Leif GW Perssons sätt att balansera subjektiva minnen och analytisk betraktelse, fotografens närvaro i Strömholms bilder. Gemensamt för dem alla är att i centrum finns starka kreativa personligheter med stor nyfikenhet på livet och behov av att uttrycka sig på olika sätt, vilket också gjorde det inspirerande att läsa.

Den stora skillnaden mot vardagen är ändå att allt måste skrivas för hand. Brev, utkast till arbeten och manus. Ofta bygger jag upp alla mina texter som lapptäcken av datorskrivna sidor, korrigeringar och tillägg på utskrifter, handskrivna utkast i block och på lappar. Så fort man för in det i ett dokument blir strukturen och omfånget ändå uppenbara. Med enbart penna och papper blir det mycket strykningar, pilar, asterisker, extra små stycken i kanten, alternativa ord och uttryck mellan raderna. Svåröverskådligt, helt enkelt.

I början av sommaren gav jag mig själv ett slags beting för en manusidé på 10 sidor om dagen. Det var helt omöjligt, och efter en vecka låg jag 28 sidor efter.

Handskrivet material går inte att kvantifiera på samma sätt, alltså upphörde betinget att spela någon roll. Pennans rörelser mot pappret ger en helt annan rytm än fingertopparnas marsch över tangentbordet. Handskrift öppnar även för nya arbetsmiljöer - man kan skriva på en klippa, på mage i sanden, uppkrupen i en trädgårdsstol. Inget behov av el eller batterier, ingen skärm som blir omöjlig att se i solen, ingen elektronik som inte tål sandkorn eller vatten.

Frizoner är viktiga, gör att man får byta tempo, prioritera om. Att man inte kan läsa sin mejl, hitta viktig information, köpa biljetter, göra bankärenden och sånt smått och gott får man helt enkelt ta på köpet. Åtminstone lite då och då.

 

Taggar: Otaggad
Träffar: 951 0 Kommentarer

Tekniklängtan

Skrivet av Maria
Maria
Maria har inte lagt till bio
Användaren är offline
den fredag, 06 juli 2012
i Bloggen

Om det är ett hantverk som jag verkligen önskar att jag hade haft tålamod att lära mig ordentligt så är det fototeknik. Både när det gäller inställningar vid själva fotograferandet och arbetet i mörkrummet. Trots att jag har fotat mycket och entusiastiskt under många år så har jag aldrig riktigt kommit över trial-and-error-fasen, där slumpen till slut blir den avgörande faktorn för om en bild blir bra eller inte.

På en långsam vandring genom Fotografiska museet påmindes jag ännu en gång om den där tekniklängtan.

Första utställningen var ePic Moments med bilder från hundra år av olympiska spel. Där finns alla de idrottshistoriska OS-ögonblicken, foton med temat idrott och politik, foton som ifrågasätter könsroller och könstillhörighet, bilder av svenska idrottsstjärnor i OS-sammanhang osv. Sportbilder måste fånga händelser, rörelser, omständigheter och personligheter för att överhuvudtaget bli intressanta. Det gäller att fotografen prioriterar rätt, är fokuserad, lyckas hitta intressanta vinklar och överbryggar det fysiska avstånd som ofta finns mellan tävlande och media.  Starkast blir så klart de foton där människan bakom idrottaren lyser igenom. Tommie Smith och John Carlos 1968 med sina höjda knytnävar och böjda huvuden. 17-åriga Greta Johansson som 1912 vann guld i simhopp och blev den första svenska kvinnliga olympiska mästaren - en allvarlig flicka med håret uppsatt i tidsenlig frisyr, klädd i en baddräkt med nästan knälånga ben och holkärmar. Ara Abrahamians upprörda ansikte när han i vredesmod lämnade prisutdelningen och sin egen bronsmedalj i Peking 2008.

Den andra utställningen är Sally Mann's A Matter of Time, som har ett helt annat anslag. Där finns bilder som är glasklara och skarpa, men också de som är otydliga och abstrakta. Förgänglighet och transformation är två tydliga teman, även om bilderna är tagna vid olika tider och med olika motiv som utgångspunkt. Mann har bland annat fångat sin muskelsjuke mans förtvinande kropp, tolvåringar i gränslandet mellan barndom och tonår, intima bilder av sina barn, kroppar i nedbrytning och förruttnelse. Kombinationen mellan obehag, skönhet och traditionellt tekniskt hantverk får bilderna att bita sig fast i minnet långt efter att man har lämnat utställningshallen.

Tålamod är något som de båda utställningarna har gemensamt, och kanske är det i den änden man ska börja tänka. Förmodligen kommer jag aldrig att lära mig riktigt gammaldags fototeknik så att jag behärskar den riktigt väl. Däremot kan jag stärka mitt tålamod, tålamodet att vänta in motiv och tillfälle, inte hetsa och slösa energi innan ögonblicket är där, slarva med den naturliga kompositionen, missa skuggor eller konstiga detaljer som förstör bilden.

Sally Mann's eget tips i en intervju för Fotosidan inför utställningen på Kulturhuset 2007 var att man ska ta många bilder och ha flera projekt igång. Det vet jag åtminstone att jag klarar av.

 

Taggar: Otaggad
Träffar: 827 0 Kommentarer