Prenumerera på feed Senaste inlägg

Järnspett och mellocirkus

Skrivet av Maria
Maria
Maria har inte lagt till bio
Användaren är offline
den lördag, 01 februari 2014
i Bloggen

Första februari. En knapp vecka kvar till OS i Sotji, premiär för årets version av svenska mellocirkusen. Två symbolevenemang med full mediabevakning.

I SVT:s Uppdrag granskning tidigare i veckan berättade en av arbetarna som bygger OS-anläggningen i Sotji om hur han misshandlats och torterats av rysk polis. Efter att mannen hade våldtagits med ett järnspett skrev han slutligen under flera papper, bland annat ett där han avstod från sin lön. Mannen skadades svårt, och kan inte längre försörja sin familj eller ens leva ett vanligt vardagsliv. Mardiros Demirtjan gav ett ansikte åt ett OS-bygge där tiotusentals löner saknas och där arbetarna utsätts för hot och våld, och han väcker en fråga som börjar kännas allt mer angelägen. Var går egentligen gränsen för vad ett evenemang som OS får kosta? För trots att Mardiros Demirtjans historia väcker många känslor och reaktioner så fortsätter OS-maskineriet att rulla. Fokus ligger fortfarande på programmet-dag-för-dag, medaljhoppen, invigningen, vilka som har kommit med i OS-truppen och inte, OS-dräkterna. Allt det där färgglada och roliga. Och någonstans borde det väl ändå finnas en point-of-no-return, en gräns när det inte blir lek och spel och idrott längre, utan något annat som man som människa och land helst inte vill vara en del av. För min personliga del känner jag att den gränsen har överskridits betydligt fler gånger än vad som känns acceptabelt på vägen mot detta OS, och inslaget i Uppdrag Granskning dödade absolut min sista lust att sitta framför tv:n och titta på en storslagen välregisserad invigning eller ens på Tre kronor i hockeyn.

När jag läser i morgontidningarna om svenska Melodifestivalen som startar ikväll, ett event som i sig är helt harmlöst med samma ramar och ungefär samma artister och låtskrivare år efter år, kan jag inte heller låta bli att leka med tanken på hur det skulle se ut om samma ekonomiska resurser och mediautrymme lades på en annan sorts kultur. Kultur med budskap, kultur som ger oss djupare insikter och kan lära oss något om oss själva som människor, som kan förändra hur vi ser på varandra och livet. Kultur som inte är bekväm, utan som tänjer på gränser, leker och experimenterar.

Hur många medaljer tar Sverige? Vilka betyg får kvällens låtar? Tiderna du inte vill missa och Så här följer du OS. Vilka går vidare direkt till finalen i Stockholm, och vilka går till andra chansen? Hur laddar OS-truppen? Och hur laddar melloartisterna?

Just nu måste jag erkänna att intresset är minimalt.

Taggar: Otaggad
Träffar: 788 0 Kommentarer

My Body the Hand Grenade och lite osorterade associationer

Skrivet av Maria
Maria
Maria har inte lagt till bio
Användaren är offline
den söndag, 19 januari 2014
i Bloggen

My Body, the Hand Grenade.

Jag gillade den albumtiteln. Och omslaget med en svart klänning med vit krage, upphängd i en glasmonter. Hole, 1997, i skarven mellan det högljudda, alternativa och mainstreamambitionerna. Innan Hollywood och Celebrety Skin. Jag tror att det fanns en t-shirt, mörkblå med vit text. Mina söner var pyttesmå. Fick lyssna på Holes Pretty on the Inside och Live Through This, L7, Breeders och Bikini Kill när de lekte i vardagsrummet på eftermiddagarna. Med facit i hand tror jag faktiskt att det passerade dem helt obemärkt.

Egentligen läser jag Joyce Carol Oates The Gravedigger's Daughter, fastnar i de så påtagligt fysiska beskrivningarna. Av dofter, smaker och synintryck. Ljud, känselintryck och instinktiva förnimmelser. Som när Rebecca, huvudpersonen, utan varje spår av romantik beskriver Tignor, mannen som hon kommer att gifta sig med, och trots allt får läsaren att bli intresserad och se något hos honom. En lång man med rakt nickelfärgat hår. ( - - - ) Hans skinn såg varmt ut, hade samma färg som rödlera. ( - - - ) Han hade så stora tänder, riktiga hästtänder! Lite sneda och de hade samma färg som ruttna majskolvar.

Engelsk fotboll på lördag eftermiddag som påminner om barndom och tidiga tonår. Tipsextra i soffan medan skymningen föll utanför fönstren. Jag brukade hålla på lagen med de vackrast namnen, Chrystal Palace, till exempel. Eller Sheffield Wednesday, för att jag tyckte om historien bakom deras namn. Tror mig till och med minnas att vi såg katastrofen på Heyselstadion i direktsändning en eftermiddag i maj. Hur som helst, denna helg visades Derby-Brighton, målsnålt och odramatiskt, så det räckte att rätt lojt supporta Seagulls.

Inför veckan som kommer, då det är litteraturfrukost i Norrköping med samtal omkring litteratur som det åttonde kulturområdet i samverkansmodellen och tankar inför arbetet med kommande kulturplanen försöker jag hitta en bra och tydlig struktur med hjälp av KLYS material. När det gäller kulturpolitik finns det så många olika aktörer och önskemål, mycket som är lika, men väldigt mycket som är olika, både inom ett kulturområde och mellan de olika kulturområdena, så det är en genomgång som både ger mycket idéer och inspiration, men som förhoppningsvis också hjälper till att hålla fokus på den fråga som är aktuell just den här gången.

Avrundar dagens privata kulturexposé ( jo, i min värld går även fotboll in under kulturbegreppet, fast inte så långt som till regionala kulturplanen ) genom att ta mig en titt på de nominerade till DN's kulturpris - Teater Galeasen ( scenkonst ), Nina Stemme ( musik ), Dan Josefsson ( litteratur ), Anna Odell ( film ) och Meriç Algün Ringborg ( konst ). Egentligen tycker jag inte att man kan tävla i kultur, inte på allvar säga att en kulturskapare är lite bättre än alla andra, eftersom kultur handlar om möten mellan den som skapar något och den som tar del av det, om situationer, sammanhang, förutsättningar och subjektiva preferenser, men det är intressant att se motiveringarna med adjektiv och substantiv som: starkaste, brännande, överskridande, äventyrlig, en berättelse om det moderna Sverige, en bomb, förståelsens frigörande kraft, envishet och elegans.

Inte så långt ifrån de nationella kulturpolitiska målen ( "Kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund." ), men ändå en kontrast till objektivt formulerade riktlinjer om prioriterade områden, ekonomiska utgångspunkter och kulturell infrastruktur.

 

Taggar: Otaggad
Träffar: 966 0 Kommentarer

2013, hoppas att du hyfsar till dig lite

Skrivet av Maria
Maria
Maria har inte lagt till bio
Användaren är offline
den tisdag, 31 december 2013
i Bloggen

2013!

Jag vet inte vad för slags person du skulle ha varit om jag kunde förkroppsliga dig. Och jag brukar ändå ha ganska lätt för att personifiera både det ena och andra.

Hur som helst har vi inte kommit överens så där jättebra, får jag nog erkänna. Eller ... vi har haft en hel del ljusa stunder och några riktigt roliga minnen, men du har också ganska ofta gjort mig arg, ledsen och besviken.

Jag kan absolut inte klaga på utmaningarna som du har kommit med. Många, oväntade och omöjliga att skaka av sig. Du har hållit mig på tå, utmanat bekvämlighetszonen, knuffats och bråkat. Ibland växer man av utmaningar, ibland regresserar man. Jag tror att du har fått mig att växa, även om det inte alltid känns så. Jag har i alla fall stått upp mot dina utmaningar, hållit fast din blick, vägrat att backa.

Får man inte fler och större utmaningar än att man klarar av dem ska man förstås inte klaga, och jag är också medveten om att du har spridit dina guldkorn lite här och var. Ofta snabbt och lite vårdslöst, som att det inte riktigt har varit meningen.

Kanske har du ändå varit en småtjurig tonårskille, en sådan som man inte riktigt får grepp på i början, som svarar kort och ointresserat, som inte kommer till möten, inte svarar på sms och telefonsamtal, som lovar saker som aldrig riktigt händer. Och som ibland ler så där stort att man glömmer allt man är arg på, som plötsligt kan börja prata om något och nästan inte kan sluta, som helt oväntat skickar en glad smiley.

Om du har varit en sån kille så känns det ändå bra, för då har det varit värt småknuffandet och blängandet, kan jag tänka nu när jag sitter med årets sista glöggskvätt och lyssnar på Dead Kennedys och har det rätt bra.

Inför 2014 önskar jag god hälsa, lycka och mycket vardagsglädje åt alla människor. Och så hoppas jag att bråkandet och knuffandet har gett resultat så att du hyfsar till dig lite.

 

Taggar: Otaggad
Träffar: 815 0 Kommentarer

Läs- och skrivnörd

Skrivet av Maria
Maria
Maria har inte lagt till bio
Användaren är offline
den söndag, 29 december 2013
i Bloggen

Jag är en riktig läs- och skrivnörd.

När jag är ledig ett par dagar tar jag chansen direkt. Dyker ner i böcker och manus. Parallellt med matlagning, julfriande, mellandagsrea och extra mycket träning har jag på ett par dagar plöjt Alice Munros Tiggarflickan, Kristian Gidlunds I kroppen min, Maria Svelands Hatet. Och så klart julklappsboken - Nanna Johanssons Hur man botar en feminist. Plus valda avsnitt i böcker om kvalitativ intervju, metod och vetenskapsteori, forskningsetik, samhällsvetenskapliga metoder, grundad teori.

Har bearbetat fotnoter och diskussioner, strukturerat om, förtydligat. Fantiserat, provat nya tonfall och olika vinklingar. Växlat mellan sorg och ilska, precision och antydningar, objektivitet och det djupt subjektiva.

Stannar kvar i det tillståndet ett par dagar till. Och njuter. Varje sekund.

Taggar: Otaggad
Träffar: 765 0 Kommentarer

Lördag, söndag och önskelista till tomten

Skrivet av Maria
Maria
Maria har inte lagt till bio
Användaren är offline
den söndag, 22 december 2013
i Bloggen

Idag är det 22 december. Söndag. Det blåser ute, ljumma vindar. Sex - sju plusgrader. Luktar blöt jord och visset gräs, som tidig vår.

Lördagen var sista-minuten-julklappsinköp-dag för många. Människor stressade runt med påsar från klädaffärer, inredningsbutiker, teknikkedjor, leksaksjättar och systembolaget. På marken satt tiggare som vanligt, ropade hej! hej! och pleeease!, men människor har slutat lyssna, slutat att titta, slutat att reagera. Det har gått fort. För ett år sedan var tiggare en ovanlig syn, för ett par år sedan något som man bara såg när man åkte utomlands. Nu sitter de framför alla stora affärer och gallerior, längs med gågatan, i gathörnen och har blivit osynliga. Människor köar mitt framför dem, nästan kliver på dem, bär sina fulla påsar i ansiktshöjd på dem, och kontrasten blir extra stor just en sådan dag när pengarna överlag rullar och de flesta förbereder sig för att gå in i det egna familjefirandet med mat och dryck och presenter till släktingar och vänner som redan har det mesta.

Idag är också manifestationer mot rasism, i Kärrtorp och på flera andra platser i Sverige. Läser ett långt välskrivet reportage om hatbrott i DN, ser att Aftonbladet och Expressen kommer att live-sända från klockan elva, lockar med gäster, senaste nytt och analyser.

Överlag önskar jag att fokus kunde ligga lite mer på djupet i frågor som handlar om hur vi människor ser och behandlar varandra, och betydligt mindre på kända personer och inkallade poliser och live-tv. Så, tomten, i år önskar jag mig som sagt att människor inte ska sluta se varandra och att de ska tänka på hur de bemöter och behandlar varandra. Och så önskar jag mig också en fcsp-kaffemugg i svart och rött, men det får jag nog inte förrän i slutet av januari. Till dess knyter jag ihop önskelistan med den här bilden ( tyvärr utan info om fotograf och upphovsrätt, trots att jag har letat - publicerad på aftonbladet.se, metro.se och fotbollskanalen.se ):

 

Taggar: Otaggad
Träffar: 749 0 Kommentarer

Lucia och musikhjälpen

Skrivet av Maria
Maria
Maria har inte lagt till bio
Användaren är offline
den lördag, 14 december 2013
i Bloggen

Sprang genom mörkret tidigt på luciamorgonen igår. Mötte tre berusade killar som ropade "kom igen!" och "bra jobbat!" när jag löpte förbi, lite längre bort en ensam ung man med balaklavahjälm trots att det var plusgrader och nästan vårvindar. I fönstren trekantsljusstakar och stjärnor, i hörlurarna Musikhjälpen, där en inbjuden barnmorska pratade om årets tema, "Alla tjejer har rätt att överleva sin graviditet".

Tänkte på debatten som har varit omkring luciafirandet i förskolor och skolor. Om fotoförbud eller inte. Om barnen ska få vara tomtar och pepparkaksgubbar eller inte. Tänkte på luciatävlingar och omröstningar, på skönhetsideal och könsroller. På att tjejer i åldern 15-20 år löper störst risk att dö i samband med sin graviditet, särskilt om de lever i fattiga länder, framför allt söder om Sahara eller i Sydasien. På att plasthandskar, stetoskop eller en cykel till en barnmorska på landsbygden kan vara skillnaden mellan liv och död för en ung kvinna. På att jag aldrig själv hade överlevt varken min graviditet eller min förlossning i ett land utan fungerande mödra- och akutsjukvård.

På många sätt blir världen ständigt mindre - mer avancerad teknik får avstånden mellan människor och länder att krympa. På andra sätt växer avstånden. Det som är stora problem på en plats finns knappt i medvetandet hos människor på en annan. Att en 15-årig förstföderska dör av en infektion för att det inte fanns sterila handskar till den som hjälpte henne vid förlossningen, att vuxna människor näthatar en rektor för att barnen inte får vara tomtar eller pepparkaksgubbar i skolans luciatåg.

Under gårdagen passerade den insamlade summan i årets Musikhjälpen 10 miljoner kronor, i skrivande minut är summan 10.781.914 kronor. Pengar som kommer att kunna gå till fler barnmorskor, medicinsk utrustning, läkemedel, information och utbildning, transportmedel och annat som ökar chanserna för kvinnor i låginkomstländer att överleva sina graviditeter. Och en kort stund möter den värld som rent tekniskt blir allt mindre den värld som präglas av växande klyftor och socioekonomiskt avstånd.

Taggar: Otaggad
Träffar: 798 0 Kommentarer

Vad göra av all frihet?

Skrivet av Maria
Maria
Maria har inte lagt till bio
Användaren är offline
den lördag, 23 november 2013
i Bloggen

Lördag eftermiddag. Novemberskymning redan vid tre. Alla måste-texter är skrivna. Rapporter, inlägg, analyser, kartläggningar, mejl. Har plötsligt en lucka av frihet. Ett par timmar när jag kan skriva precis vad jag vill. Fantisera helt fritt. Fortsätta på en gammal idé. Börja på en helt ny.

Sätter på mitt nuvarande skriv-soundtrack, upptäcker att första låten har tagits bort från Spotifylistan. Låten som ska förflytta mig från mitt eget huvud in i karaktärernas. Var och en av mina romaner har ett eget soundtrack, som har hjälpt mig att göra den resan när jag har jobbat med dem. Musik som snabbt har kunnat försätta mig i rätt skrivtillstånd för den text jag jobbar med för tillfället. Första låten är borta från listan, just den låt som är porten mellan verkliga världen och den påhittade, och skrivtillståndet vill inte infinna sig. Lägger en halvtimme på att försöka lösa problemet. Grälar samtidigt stumt på datorn.

Frihetsluckan krymper, försöker släppa det hela, komma i stämning igen. Väljer det manus jag håller på med, läser igenom den del jag tänker jobba med. Musiken är fel, språket känns stillastående, innehållet platt. Skrollar framåt och bakåt, försöker hitta en del som fungerar med de låtar som finns kvar. Tiden går. Passar på att surfa lite när jag ändå är så ofokuserad, fb och några nyhetssajter.

Såg Anna Odells Återträffen igår. Satt i tryggheten med en god vän före, under och efter, åt tapas, drack vin, pratade. Den väckte många tankar och känslor, om den tiden i grundskolan, om återträffar som fenomen, om roller och gruppmekanismer, om den man var och den man är, vad som är viktigt att veta och förstå, vad man har glömt. Men också om den konstnärliga processen, hur man väljer att använda och uttrycka känslorna.

Dagens frihetslucka, de grå eftermiddagstimmarna som kunde ha förvandlats till flera sidor av text, har snart försvunnit. Måste-texter skriver man bara, oavsett musiklistor eller inspiration. Kreativa texter, innan måste-stadiet infinner sig, är annorlunda, och den friheten kan vara svår att ta tillvara på. Åtminstone för mig.

Tänker att Anna Odell använde en frihetslucka när hon gjorde sin film, det fanns en subjektiv tolkning i spelversionen av själva festen, men i nästa del fanns ett stort öppet fält som de berörda kunde ha gjort mycket mer av om de hade förstått vilken möjlighet som fanns, hur skör maktbalansen egentligen var.

Vad gör man av sig frihet. Hur använder man den utan att slösa bort den på att välja att inte göra något alls eller på att välja det fega och enkla. På slutet av Återträffen försökte Anna Odell konfrontera den som hon upplevde som den värsta mobbaren, och han svarar att hon är någon som han inte känner och inte är intresserad av att lära känna, därför vill han inte heller på något sätt delta i hennes projekt. Han var helt ärlig, använde sin frihet att avvisa någon annans upplevelse och tolkning, däremot erbjöd han aldrig sin egen subjektiva skildring av tiden som varit som motvikt, eftersom han inte ville investera den tiden och energin det skulle krävt att göra det.

Det var just de outnyttjade möjligheterna som vi också pratade om mest direkt efter filmen. De personer som valde att inte svara på hennes samtal, som inte dök upp till mötena, de som gick in i försvarsställning och försökte skylla på andra, men också leken med verkliga människor och skådespelare, det subjektiva och det objektiva, nu och då, den man är, den man uppfattas som och den man vill vara.

Taggar: Otaggad
Träffar: 796 0 Kommentarer

Ordet är fritt men inte gratis

Skrivet av Maria
Maria
Maria har inte lagt till bio
Användaren är offline
den lördag, 16 november 2013
i Bloggen

 

Inlägg om ordets värde utifrån att det var fängslade författares dag igår, 15 november. Inlägget publicerades på Östgöta Correspondentens debattsida och ligger även på corren.se http://www.corren.se/asikter/debatt/det-fria-ordet-kan-ha-ett-hogt-pris-6620767-artikel.aspx

Detta är texten i sin helhet:

”Ordet är fritt, men inte gratis.” Så formulerar Sveriges författarförbund arbetet för ordets värde, och den senaste tiden har just det fria ordet och priset för det skrivna och talade ordet varit aktuella på flera olika sätt.

15 november är fängslade författares dag, då PEN-center över hela världen påminner om kampen för rätten att uttrycka sig fritt. I år är Ryssland i fokus, vilket i Dagens Nyheter konkretiserades i form av publiceringen av Pussy Riot-medlemmen Nadezjda Tolokonnikovas brev från 18 oktober. I brevet berättar hon om den hastiga tvångsförflyttningen till ett nytt fångläger och uttrycker samtidigt en stark oro för sitt liv. Ett par dagar senare träffade Tolokonnikova sin advokat, därefter har inget mer hörts ifrån henne och hennes familj vet inte heller var hon befinner sig. Pussy Riot har blivit en stark symbol för yttrandefriheten, dels utifrån gruppens aktion och deras karaktäristiska image, men framför allt med tanke på regimens hantering av frågan, den långa häktningstiden, rättegången och de hårda straff som de unga kvinnorna dömdes till. Tolokonnikovas öde bevakas fortfarande av människorättsorganisationer och media från hela världen, vilket är mycket värdefullt i den situation hon befinner sig i.

Det internationella perspektivet på yttrandefriheten blir också aktuellt i Linköping den 19 november då fristadsfrågan tas upp i kommunfullmäktige, och Linköping som kommun får möjligheten att faktiskt göra en konkret skillnad i en utsatt människas liv.

Ordet är inte alltid fritt, ibland har det ett orimligt högt pris för den enskilda individen och ibland skapas det fortfarande ofrivilligt gratis. Runt om i Sverige 2013 finns fortfarande yrkesverksamma skribenter som inte får ersättning för sina ord eller för sin medverkan i olika sammanhang, det finns ställen där ett känt författarnamn arvoderas medan övriga författare förväntas delta i samma evenemang utan att få betalt, det finns arrangörer som hellre avstår från att boka en författare än betalar avtalsenlig ersättning.

På Drottninggatan utanför Författarnas hus står tiggare på knä i spöregnet, ropar ”hej!” och ”snälla!” efter förbipasserande, håller sina muggar med uppsträckta armar. Jag går därifrån efter en hel dags möte med regionombud från hela landet, en dag full av samtal om yrkesstolthet och skrivandets villkor, kulturpolitik, litteraturupproret, samverkansmodellen och olika regionala möjligheter. Över min axel hänger SFF’s tygväska, i väskan guppar en film om Dawit Isaak och de tolv år i eritreanskt fängelse som han hittills har fått betala för sina ord. Loggan lyser grön mot den svarta bakgrunden, påminner om det som borde vara självklart, men som ständigt ifrågasätts. ”Ordet är fritt, men inte gratis.”

Maria Fagerberg, regionombud för Sveriges författarförbund och medlem i Svenska PEN

 

Taggar: Otaggad
Träffar: 821 0 Kommentarer

Saknad

Skrivet av Maria
Maria
Maria har inte lagt till bio
Användaren är offline
den söndag, 03 november 2013
i Bloggen

Dimman är tät, sveper in världen, tar bort konturerna, gör den vacker.

Allhelgona är en helg för saknad. Ljuslågorna fladdrar, man stillnar, minns människor som inte längre finns kvar, tider som har flytt, platser som förändrats eller är alldeles för långt borta, allt det som en gång var vardag och nu mest liknar en dröm.

När man öppnar dörren till saknaden är det så mycket som trängs där bakom, stort och smått, viktigt och oviktigt. Lukter, smaker, ljud, ljusvinklar, känslointryck, sinnestillstånd. I de allra flesta fall vet man inte vad man kommer att sakna förrän det redan är borta och känslan av att det är förlorat bränner till inombords.

I minnet har jag ett helt galleri med närbilder. Symboler för sådant som jag saknar. Långa gångar och ett oändligt antal rum, fulla med olika motiv och ibland samma motiv, men ur olika vinklar. Ju längre in man går, ju mer finns det att se.

Just idag ser jag barnens lena kinder och vidöppna ögon när de var små, jag ser vajande tallkronor mot blå himmel, vissna barr på en stig, ett motvilligt leende som lyser upp misstänksamma ögon, snabba steg i en stentrappa, grönt havsvatten med brutna ljusstrålar, femtiotalsglitter i en julgran, fuktigt gräs och korta ben i korviga fotbollsstrumpor, kroppar som hoppar upp och ner i en trång lokal, kakor på ett gult fat, en kattunge. Någonstans på väggarna finns också slagorden som en gång i tiden sa mig allt jag behövde veta om världen, sidor ur böcker som jag har läst och älskat, pickuphuvudets nål mot en vinylskivas första spår.

Bilder som flyr undan när man närmar sig dem, glider iväg, förlorar sin skärpa. Precis som de ska.

 

Taggar: Otaggad
Träffar: 831 0 Kommentarer

Jo men det är väl roligt så klart

Skrivet av Maria
Maria
Maria har inte lagt till bio
Användaren är offline
den fredag, 11 oktober 2013
i Bloggen

Skrivandets ställning som konstform och estetiskt uttryck är något som jag återkommer till i samtal om litteratur. Ofta talas det mycket mer om läsning, försäljning och konkret handling än om själva uttrycket. Dagen då årets nobelpristagare i litteratur presenteras är ett årligt undantag, då fokus ändå läggs mer på det skriva ordet som konstform. Något som årets motivering också betonade: Den samtida novellkonstens mästare.

För i år blev det Alice Monroe - ett populärt val. "Roligt med en kvinna." "Roligt med en novellförfattare." "Roligt med en författare som folk känner till."

Och det är det ju såklart. Samtidigt är det ett okontroversiellt beslut på många sätt, och jag kan sakna lite av den debatt som blir när valet är mer obekvämt och oväntat. Det är ändå så pass sällan som folk engagerar sig i den sortens frågor, om berättarteknik, form och språkbehandling. Som balansen mellan författarskapets kvalitet och författarens person. Som det brett populära och det smala otillgängliga.

 

Taggar: Otaggad
Träffar: 957 0 Kommentarer

min madeleinekaka, mitt kamomillte

Skrivet av Maria
Maria
Maria har inte lagt till bio
Användaren är offline
den onsdag, 09 oktober 2013
i Bloggen

Författarbesök i barndomsstaden. Fin höstdag. Lite gråmulen, ljummen, med färgglada löv på träden, på marken, dansande genom luften. Varje gång samma känsla när jag kommer tillbaka. Känslan av att staden har krympt. Att allt är så mycket mindre och närmare än jag minns. Så mycket som är sig precis likt, bara lite i miniatyr. Stationshuset, Storgatan, ån, stadshuset. Husen som förr var bibliotek, polishus, Expert, systembolag. Konditoriet som inte har förändrats det minsta lilla på fyrtio år.

Vi pratade om vad som ger inspiration, hur man kan använda miljöer för att stärka innehållet i en situation. Gör skrivövningar. Pratar om resultaten.

Varje centimeter på vägen från stationen till folkhögskolan andas minnen. Jag går, precis som varje gång jag är här, som en lätt förvuxen Alice i underlandet, med försiktiga kliv, betraktar med mina barndoms-och-tonårsfärgade ögon, andas in dofterna, lyssnar.

Barndomsstaden får mig att känna mig som att jag vandrar i en dröm. Miljön lite förvriden, stämningen starkt närvarande, alla mina åldrar aktiverade samtidigt.

Min madeleinekaka. Mitt kamomillte.

Taggar: Otaggad
Träffar: 747 0 Kommentarer

ska bli fint

Skrivet av Maria
Maria
Maria har inte lagt till bio
Användaren är offline
den måndag, 07 oktober 2013
i Bloggen

Har just avslutat en fenomenografisk analys. Fortsätter med grundad teori - har jobbat med den metoden ett bra tag nu. Kodat intervjuer, skapat modeller. Analys av nyckeltal som ett led i systematiska kvalitetsarbetet. Utvärderingsbesök i morgon.

Ljummet ute, nästan brittsommar. Längtar efter att få fantisera gränslöst. Bestämma över tid och rum, personer och relationer.

Författarbesök på onsdag. Skriv-workshops på lördagens bokmässa. Ska bli fint.

Taggar: Otaggad
Träffar: 810 0 Kommentarer

Att man ska behöva påminnas om det självklara

Skrivet av Maria
Maria
Maria har inte lagt till bio
Användaren är offline
den lördag, 21 september 2013
i Bloggen

Idag lyssnade jag på Kristian Gidlunds sommarprogram medan jag sprang. Påmindes om att livet inte kan tas för givet, att allt det fina och bra inte är det som ligger i framtiden utan det som händer här och nu, hur värdefulla alla de timmar som vi bara slösar bort på sådant som vi kanske inte alls vill eller mår bra av faktiskt är. Egentligen vet vi ju alla det, att livet är här och nu, att det är så kort att vi behöver ta tillvara på varje stund av det, ändå behöver vi påminnas. Igen och igen.

För knappt ett år sedan påmindes jag om det, hårt och oväntat, när en annan ung kille, bara tjugotvå år gammal, gick bort i cancer. En kille  som log med hela ögonen när han träffade människor, som alltid var så ljus och positiv, såg med nyfikenhet och livsglädje på världen. Den här veckan avled Kristian Gidlund, några dagar innan sin trettioårsdag, och när man hör hans röst berätta om den resa han har gjort tillsammans med sin sjukdom så påminns man igen om det självklara.

Jag önskar att man kunde komma ihåg värdet av varje dag och varje stund utan den här sortens påminnelser, men kanske fungerar inte den mänskliga hjärnan så. Eller så har vi ett samhälle och en kultur där sådana insikter tränas bort, och bara plockas fram i mindfulkurser och på organiserade retreathelger.

Den här veckan kom också besked om att Linköping kommer att bli en fristad, den åttonde i Sverige. Är spännande att se hur en kedja av mindre händelser kan leda fram till ett så snabbt beslut, och framför allt känns det skönt att det kommer att finnas ytterligare en möjlighet för en förföljd författare eller musiker att få leva och verka i trygghet. I ljuset av tankarna omkring hur viktigt det är att ha möjlighet att ta tillvara på varje dag utan att behöva ätas upp av stress och ångest, är beslutet ovärderligt för den enskilda personen som till slut kommer att bli Linköpings fristadsförfattare.

I helgen är det City Art Link och möjlighet att se spännande konst bland annat på nya Kulturhuset Framtiden och på Östergötlands museum.

Taggar: Otaggad
Träffar: 929 0 Kommentarer

Längtar

Skrivet av Maria
Maria
Maria har inte lagt till bio
Användaren är offline
den måndag, 16 september 2013
i Bloggen

Idag längtar jag efter hög, arg musik. Efter att inte behöva tänka, inte behöva hålla masken, inte låtsas som att det regnar. Efter att skratta så där mycket så att man kiknar och gråter och inte kan sluta. Efter att bli genomblöt i spöregn, springa så fort och långt som jag bara orkar, stå vid havet med ansiktet mot vinden och öronen fulla av dånande vågor.

Längtar efter ord som bara är mina, efter lugna djupa andetag, ostörd sömn.

Avslutar kvällen med Top of the Lake, näst sista avsnittet. Grått vemod, sorg och vrede över det som är fegt och fel och orättvist.

Taggar: Otaggad
Träffar: 752 0 Kommentarer

SHL

Skrivet av Maria
Maria
Maria har inte lagt till bio
Användaren är offline
den fredag, 13 september 2013
i Bloggen

Finns många tankar och känslor om en massa olika saker just nu, men ser hur som helst fram mot morgondagen. Känns inte som så länge sedan jag satt framför tv:n och bet på naglarna och tittade på hockeyslutspelet. Någon gång i april måste det ha varit.

I morgon är det dags igen, kanske inte på nagelbitarnivå första matchen, men ändå. Elitseriepremiär för hockeyn, trots att det fortfarande är sommar ute med tjugo grader och sol på dagarna, ljumma kvällar.

Ser fram emot att se nya spelare, nya kedjor och backpar, högt tempo, spänning och mycket attityd. Mot ljudet av skridskoskenor mot isen, smällarna när pucken träffar sargen, läktarramsorna. Till och med speakerutropen: Kvällens liiiiiine uuuup!

Hockey inspirerar. Det svartvita, tveklösa, snabba. Lagkänslan, rivaliteten, stjärnorna. Euforin och besvikelsen. Centimetermarginalerna. Målen, räddningarna, dragningarna, tacklingarna. Katharsiskänslan efter en match.

 

Taggar: Otaggad
Träffar: 737 0 Kommentarer

Långt-ifrån-argument

Skrivet av Maria
Maria
Maria har inte lagt till bio
Användaren är offline
den fredag, 06 september 2013
i Bloggen

Det blev en bra författare-och-andra-som-jobbar-med-det-skrivna-ordet-frukost igår. Eftersom Elnaz berättade om Svenska PEN's verksamhet kom artikeln i dagens Corren att ha fokus på fristadsfrågan och varför den på något sätt har fastnat i Linköping och Norrköping.

Jag kan, utan att egentligen veta något om den processen, tänka mig många orsaker till att den har stannat upp. Prioriteringar, pengar, ansvarsfördelning, praktiskt genomförande, organisation ... Men om man byter perspektiv - tänker från andra hållet. Att man själv befinner sig i en situation där man utsätts för hot, våld, fängelsestraff, husarrest eller andra trakasserier för sina åsikter, verkliga, tolkade eller påstådda, för texter man har skrivit, ord man har sagt eller konstnärliga verk som man har gjort. Om man tänker att läget är akut. Att all trygghet är borta?

Skulle det inte kännas fint om det fanns fristäder då? Om ens situation uppmärksammades och man togs emot någonstans

Långt-ifrån-argument är ofta bekväma och vederhäftiga, men mitt i kaos och otrygghet, när allt omkring har rasat, skulle man nog känna att de vägde ganska lätt.

Taggar: Otaggad
Träffar: 868 0 Kommentarer

Litteraturen lyfter Östergötland

Skrivet av Maria
Maria
Maria har inte lagt till bio
Användaren är offline
den onsdag, 04 september 2013
i Bloggen

I morgon är det dags för frukostmöte för regionala författare, översättare, förläggare, recensenter, litteraturvetare, bibliotekarier, bokhandlare, kulturtjänstemän och andra som har litteratur som en del av sin profession:

http://www.lansbibliotek.ostsam.se/kalender/program/litteraturen-lyfter-oestergoetland-foerfattarfrukost#.UeME-G1IPIU

Taggar: Otaggad
Träffar: 715 0 Kommentarer

Riktig teater

Skrivet av Maria
Maria
Maria har inte lagt till bio
Användaren är offline
den söndag, 01 september 2013
i Bloggen

Går alldeles för sällan på teater nu för tiden. Inte för att jag inte vill, utan mest för att teater kräver mer planering än böcker, film och gallerirundor. Mellan nitton och tjugotvå års ålder jobbade jag däremot som värdinna på Östgötateatern, och då såg jag varje föreställning varje kväll, i genomsnitt runt tolv timmar teater i veckan. När det periodvis även var skolföreställningar blev det dubbelt så mycket.

Igår såg jag hur som helst en av de sista föreställningarna av "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva", och påmindes om vad jag faktiskt missar varje gång jag väljer att inte ta mig till en scen med riktiga levande skådespelare. Innehållsmässigt låg föreställningen väldigt nära boken, så där fanns inga överraskningar. Scenen var enkel och naken med låga ljusramper och en mikrofon som dinglade i sin sladd från taket, symbolerna för de olika sidorna hos scenens Ann tydliga ( peruk, högklackade skor, snäv svart klänning ), dissonansen i ljudkulissen låg som en ständig påminnelse om huvudpersonens sinnestillstånd, närheten till åskådarna påtaglig. Men mest fascinerande är hur en ensam skådespelare ( eller skådespelerska, ska man kanske skriva, men gillar inte genusformer av yrkestitlar ) får bära hela handlingen, föra publiken genom känslokasten, rollbytena, med- och motgångarna, karaktärens olika åldrar, stadierna i sjukdomen, hoppet och förtvivlan.

Jag tyckte när jag läste boken, och tycker fortfarande, att det finns ett identifikationsproblem med att huvudpersonen är så framgångsrik. Ångesten gör inte mindre ont om man sitter i en femmiljonersvilla, klädd i märkeskläder och förväntas föreläsa, debattera och leverera bokmanus, men för de allra flesta bipolära ser vardagen ändå lite mindre glamorös ut, och det finns ofta inte möjlighet att jobba ihop pengar genom att skriva, forska, uppträda, måla eller vad det nu kan vara under den maniska perioden för att klara den depressiva. Risken blir att stor kreativitet och skarpt intellekt automatiskt ses som en del av sjukdomen, och någon slags "bonus" som kan uppväga de svarta, låga perioderna.

Självklart beror det ju på vad man vill skildra, Ann själv och hennes situation där konstrasten mellan den "officiella" personen och den person som är lägst ner i sin sjukdom är väldigt stor, eller om man vill skildra sjukdomstillståndet i sig, för de framgångsrika, men också för de som kanske bara låter lönen rulla på närmaste krog och förköper sig på nätet när de maniska perioderna sätter in. Det första alternativet gör sig självklart mycket bättre på en scen, även om det andra rent konkret berör fler människor, men också är ännu mer utmanande och svårtolkat.

Hur som helst - är glad att jag tog mig tiden att få sitta ett par meter från en duktig skådis och via henne få följa med långt in i en annan människas tankar och känslor.

 

Taggar: Otaggad
Träffar: 760 0 Kommentarer

Hösten börjar smyga sig på

Skrivet av Maria
Maria
Maria har inte lagt till bio
Användaren är offline
den lördag, 24 augusti 2013
i Bloggen

Fortfarande en vecka kvar av augusti, men hösten börjar smyga sig på. Vernissagelördag idag, höstböckerna börjar komma, hockeysäsongen har satt igång så smått med European Trophy, det börjar räknas poäng på allvar i svenska fotbollsserierna.

5 september är jag med och arrangerar frukostmöte för människor som på olika sätt jobbar med litteratur i regionen - författare, översättare, småförläggare, recensenter, bokhandlare, litteraturvetare, bibliotekarier med fler. Frukosten är ett samarbete mellan SFF regionalt, Östsam och Länsbiblioteket, och gäst är Elnaz Baghlanian från Svenska PEN som bland annat kommer att prata om författares villkor. Förbereder mig genom att läsa Dissidentbloggen, några inlägg i taget för att också hinna smälta och tänka:

http://www.dissidentblog.org/sv

Har också börjat ta itu med min egen hög av böcker som jag har samlat ihop under sommaren för att ha till mörkare kvällar. Visserligen passar alla årstider till att läsa, men det är något speciellt med höstregn och tidig skymning, en filt och en bok.

 

Taggar: Otaggad
Träffar: 851 0 Kommentarer

grabbar från olika stadier av förr

Skrivet av Maria
Maria
Maria har inte lagt till bio
Användaren är offline
den torsdag, 22 augusti 2013
i Bloggen

Varje gång man ger något till någon får man samma sak tillbaka. Inte alltid direkt, och inte alltid från den man tror, men alltid när man behöver det som mest. Den här veckan har jag på olika sätt haft kontakt med tre av "mina" grabbar - grabbar från olika stadier av förr, helt olika varandra, som har dykt upp och gett tillbaka energi precis när jag har behövt den som allra mest. Som har påmint mig om varför jag gör det jag gör, varför jag ska orka gör det en timme till, en dag till, en vecka till. Det behövs inte så mycket - ett oväntat möte, en kram, ett skämt, ett leende som fyller hela ögonen, ett gemensamt minne - för att sudda ut känslan av otillräcklighet och obegriplighet. Känns fint att ha lite positiv energi innestående när man verkligen behöver den.

Taggar: Otaggad
Träffar: 827 0 Kommentarer