Idag är det onsdag 5 mars, på lördag 8 mars, internationella kvinnodagen.
Om jag fick välja skulle det inte behövas särskilda kvinnodagar, utan alla dagar skulle vara för alla människor, oavsett kön, ålder, bakgrund, religion, sociala förhållanden eller sexuell läggning. Samtidigt vet jag ju mycket väl att det inte är så. Alla dagar är inte för alla människor. Flickor och pojkar, kvinnor och män, har inte samma förutsättningar, särskilt inte i ett globalt perspektiv. Och särskilt inte i kombination med andra diskrimineringsfaktorer. Fattiga kvinnor, kvinnor från etniska och religiösa minoriteter och kvinnliga migranter blir till exempel ofta dubbelt utsatta.
I Sverige gäller debatten andra infallsvinklar på temat jämställdhet. 17 februari i år skrev 157 kvinnliga artister under uppropet "Glöm inte bort oss när historien skrivs" som bland annat handlar om exkludering av kvinnliga artister varje gång det skapas en kanon. Detta gäller inte bara musik, utan lika mycket konst, litteratur, film och historieskrivning för att bara ta några exempel.
En kanon handlar per definition om en auktoritets urval inom ett visst område, men viktigast i vardagen borde ändå vara vad vi tar till oss och låter oss påverkas av naturligt. Utan att ens tänka efter, utan att googla eller leta i böcker, kan jag på rak arm ge tjugo namn på kvinnliga musiker, författare och fotografer/konstnärer som hade stor betydelse för mig som individ, min smak och mina egna uttryck under tonåren och i tidiga tjugoårsåldern:
Sylvia Plath
Siouxsie Sioux
Frida Kahlo
Poly Styrene
Janette Beckman
Cora Sandel
Annie Liebovitz
Hole
Marguerite Duras
PJ Harvey
Herbjörg Wassmo
L7
Breeders
Kerstin Thorvall
Cindy Sherman
Donna Tartt
Bikini Kill
Le Tigre
Joyce Carol Oates
Hade jag ansträngt mig och letat aktivt, tittat igenom skivbackar och bokryggar, sökt på nätet, sållat bort och lagt till, så hade de säkert blivit fem gånger fler ...
Oavsett om det gäller rättigheter och möjligheter eller förebilder och listor över verk av avgörande betydelse är det allra viktigaste vad vi verkligen gör, vad som faller sig naturligt för oss. En kanon är alltid ett urval, som görs av en auktoritet, som i sin tur får sin betydelse bekräftad av en rådande samhällsstruktur.
Om jag fick välja skulle vi inte behöva några särskilda kvinnodagar och inte heller några listor med urval av extra betydelsefulla verk - alla dagar skulle vara för alla människor och varje människa skulle själv få avgöra vilka verk som är av särskild betydelse eller inte.