För en dryg månad sedan skrev jag om "sista", om avslut, planerade och oväntade, väl genomförda och ogenomtänkta, dramatiska och nästan omärkliga. Som många påminner om när man hamnar i ett avslut så är ett slut i de allra flesta fall också början på något nytt. Denna påminnelse är alltid avsedd att trösta eller muntra upp, för i dagens samhälle är det nya i stort sett alltid positivt. Att börja om på nytt, starta på ny kula, nysatsa, göra något helt nytt med sitt liv uppfattas som bra och positivt och energigivande.
Jag har just börjat något nytt och är framför allt fascinerad över hur mycket energi det tar. När jag tänker tillbaka minns jag ändå, bit efter bit, att det ju faktiskt är så det är - även positivt nytt tar mycket mer energi än ganska besvärligt gammalt.
Både den pågående upplevelsen och minnena av alla gånger med den där ny-känslan i kroppen har fått mig att tänka en hel del på människor som av olika anledningar börjar nytt väldigt ofta och vilka strategier de har för att inte slösa energi i onödan vid varje nystart.
Den sjätte, sjunde och åttonde av mina fiktiva karaktärer är sådana personer som just har börjat nytt, eller som är så vana vid att börja nytt att de inte längre förhåller sig till det på allvar. Den sjätte börjar nytt på riktigt för första gången, men vet att han kommer att vara tvungen att göra det många gånger i framtiden. Han är ung, stänger av de känslor som han inte kan hantera, bejakar det han känner igen och är bekväm med. Kompisar, tv-spel, datorn hjälper honom att göra det nya välbekant. För den sjunde är det mycket som är nytt - landet, kulturen, språket, alla människor, känslan av ensamhet. Han längtar tillbaka, letar strategier för att återvända till det han är van vid, ifrågasätter det som fick honom att välja det nya. Den åttonde är så van vid nytt att han ser de nya situationerna rent praktiskt, oavsett vad de handlar om. För honom är det riktigt gamla och vana något som han absolut inte vill tillbaka till. Han är en krigare, en som vill framåt, uppåt, är redo att slåss för den som han är lojal mot i varje aktuellt ögonblick. Han behåller fokus och är säker på sitt mål för sig själv, ändå är han ödmjuk, för han vet hur den ursprungliga motsatsen till det nya ser ut.
Just den här tiden på året är av tradition ny-tid för många - folk börjar nya utbildningar och jobb, byter idrottslag, provar nya hobbies. Och det intressanta är att det som är nytt en första rätt nervös dag, en eller ett par veckor framöver, ganska snabbt blir en vana. Just den aspekten av det nya, att vi är olika vana vid och bekväma med nytt, att vissa människor väljer att leva med ständigt nytt medan andra vill ha det gamla trygga så länge som möjligt, är något som jag jobbar vidare med i skildringen av just dessa tre, men egentligen av flera andra i den fiktiva gruppen. För det är ett spännande tema på många olika sätt.