Kaos används för att beteckna oordning och oförutsägbarhet. Ett tillstånd där utvecklingen av ett system eller en situation är omöjlig att förutse.
Kaos är ett klickord och ett värdeord som ofta används både i sociala och traditionella medier. Kaosväder. Kaosläge i trafiken. Sjukvårdskaos. Skolkaos. Politiskt kaos. Jobbkaos.
Kaos skapas så klart i förhållande till situation och individ. Det som är förutsägbart och rimligt för den ene kan vara oförutsägbart och obegripligt för den andra. Det handlar om erfarenheter, kunskaper och flexibilitet. Trygga stabila, människor med kunskaper, mycket erfarenhet och god anpassningsförmåga hanterar upplevd kaos bättre än rädda personer med begränsade kunskaper och erfarenheter.
Kaos är dessutom smittsamt. Vi skapar kaos genom att definiera situationer som kaotiska, stökiga, förvirrade och hur-som-helst, sprida den uppfattningen, övertyga andra om att vi har rätt. Och ju fler som uppfattar ett situation eller system som kaos ju mer oklar, rörlig och farlig blir den eftersom den skapar irrationella instinktiva beteenden.
Den sortens självförverkligande kaos motverkas alltid bäst av kritiskt tänkande, lugn och sunt förnuft. Det motverkas av delaktighet och en känsla av begriplighet. Av motfrågor. Vad är kaos? Hur? Varför? Vad kan du själv göra för att bidra till lugn och ordning?
Att kaos skapar kaos är något som många krafter i dagens samhälle är medvetna om. Utifrån en mängd olika agendor utnyttjas den enkla kaosteorin till att få människor att bete sig obetänkt och impulsivt. Skapar krav på starkare politiker, hårdare lagar, strängare straff, mer ordning och reda.
Mot det direkta kaoset kan man också ställa den naturvetenskapliga kaosteorin som är applicerbar även på det mänskliga psyket. Enkelt beskrivet innebär kaosteorin att små förändringar i begynnelsevillkoren, det vill säga tillståndet vid en godtyckligt vald tidpunkt, kan ge stora och oförutsägbara skillnader i ett helt förlopp. På ett sätt tänker jag att det kaoset är farligare än det snabba dramatiska, eftersom det är svårare att upptäcka. Ett lite annorlunda sätt att se på saker, tänka och resonera kan på sikt göra stora skillnader i samhällets utveckling. Till exempel vårt sätt att se på främlingar, vårt sätt att tänka omkring problem och orsaker, vårt sätt att resonera omkring oss själva och andra. Detta kaos är inte klickbart, inte heller möjligt att ifrågasätta och stå emot på samma sätt som det snabba, omedelbara.
Man kan så klart också tänka sig ett scenario där vi inte skräms av det oordnade och oförutsägbara. Där vi istället ser det som spännande och utmanande. Kaoset som utopi och möjlighet skulle avväpna många olyckskorpar och domedagsprofeter. Kanske till och med bidra till en bättre och djärvare värld.