Flow.
Träningsflow. Kreativt flow. Jobbflow. Livsflow.
Periodvis kommer det bara. Man slukas upp av det man gör, slutar vara medveten om sig själv, slutar reflektera över själva aktiviteten. Springer utan en tanke, utan trötthet, utan uppfattning om tid. Skriver som i trans. Jobbar på utan att bryta för kaffepaus, utan att behöva sträcka ut kroppen eller gå på toa, känner hur det ena länkar i det andra som leder till det tredje. Ansträngningslöst. Och med total känsla av kontroll.
Älskar verkligen när det händer. Både stunderna av fullt flow och perioder av övergripande flow när det allra mesta flyter på och känns lätt. Min pappa har däremot alltid varit misstänksam mot flow. På den tiden han sprang långt och mycket avbröt han alltid löprundan om han kom in i ett flowtillstånd. Sa att han inte trodde att hjärtat skulle klara av det, var rädd för att huvudet skulle lura kroppen (eller kanske kroppen lura sig själv) att överanstränga sig och gå över gränser som blev farliga.
Förmodligen beror våra olika känslor inför fenomenet på olika personligheter. Eller på att jag har mina flowtillfällen i en tid och ett sammanhang där det är helt accepterat att gå in i sig själv och sin egen upplevelse. Där man förväntas bejaka sin subjektiva känsla. Att pappa som yrkesmilitär istället hela tiden skulle ha alla sinnen fullt närvarande och aktiva, förväntades tänka och agera logiskt och rationellt i alla situationer.
Glädjer mig hur som helst åt att jag har ett bra vardagsflow just nu. Går upp fem varje morgon utan att vara trött, tränar en och en halv timme innan jobbet, har bra struktur på dagarna, är full av kreativa idéer, skriver mycket på kvällarna. Inget potentiellt farligt flow ens en gång, bara bra energi i ett stabilt flöde.
Så jag ger mig helt hän åt det.
För jag vet ju också att flowperioder alltid tar slut. Att man plötsligt en morgon hellre sover lite längre, att det tar emot att byta om och gå till gymmet eller springa, att alla idéer känns dåliga och tråkiga, att man utan att kunna hejda sig själv slösurfar eller tv-tittar bort en massa värdefull tid.
Kanske skulle man ändå kunna odla sitt framtida flow genom att verkligen bejaka det man redan har?
Förmodligen inte, men är åtminstone verkligen väl värt ett rejält försök.