Började dagen med löptur, en gammal Maria Lang-deckare i badkaret, städning och en guidad tur i dansens tecken.
Löpturen, deckaren och städningen är inte så mycket att kommentera. En mil med P1-dokumentär i öronen, en intrig i somrig 60-talsmiljö med svala blondiner, kurviga brunetter, affekterade fabrikörer, snygga operaprimadonnor och intelligenta rikspoliser, dammsugare, såpa och mopp. Alltihop precis som förväntat.
Den guidade turen i dansens tecken däremot innehöll sex olika stadsmiljöer, tretton dansare, tre konstverk, en spegeldamm och en guide. Dessutom olika stilar och uttryck, färger och former, relationer och historier. Tycker om det oförutsägbara som blir när människor, miljöer och konst interagerar mer eller mindre medvetet. Killen som kom ut på balkongen i bara kalsongerna för att titta, killarna i raggarbilen, joggarna, folk på stadsbussen och andra förbipasserande eller väntande som blir delar av föreställningen där och då. Scenkonst är tacksamt på det viset - att det är så direkt och intensivt i sitt sammanhang, att det väntade och oväntade finns sida vid sida.
Nu My Beautiful Laundrette på SVT - minns intrigen ett par steg före hela tiden, trots att jag inte har sett den sedan jag var tonåring. Om det beror på gott minne, given handling eller att varje film hann sätta sig bättre på den tiden eftersom utbudet var mindre och intrycken alltså färre låter jag just nu vara osagt.