Soundtrack

Skrivet av Maria
Maria
Maria har inte lagt till bio
Användaren är offline
den torsdag, 17 maj 2012
i Bloggen

När jag var tonåring älskade jag blandband. Kanske är skillnaden mellan blandband och spotifylistor egentligen inte så stor. Man väljer helt enkelt ut musik som passar olika tillfällen, olika människor eller olika perioder i ens liv. Men blandbanden var så fysiska. Någon hade suttit med sin skivspelare, letat fram lp-skivor och singlar, valt ut låtar, satt ihop dem till en helhet. De tog tid och engagemang att göra, bekräftade och stärkte relationer, gjorde att man kunde sprida musik som bara fanns i begränsade upplagor, som man inte kunde hitta hemma i Nyköping. Många blandband älskade jag sönder, fick till slut dra ut ett trasigt trassel ur stereons kassettlucka.

För att kunna skriva behöver jag också musik. Varje bok har sitt soundtrack som har följt med den genom hela manusstadiet, ett soundtrack som anger stämningen, tempot och rytmen i innehåll och språk. Det behöver absolut inte vara musik som jag tycker  om eller som jag lyssnar på i vanliga fall, den ska egentligen bara hjälpa till att ställa om hjärnan, byta värld.

Svart dam föddes till Eminem's The Marshal Mather's LP och Marilyn Manson's Holy Wood. Ungefär halvvägs igenom bytte jag till Lou Reed's Perfect day, föreställde mig scenen i Trainspotting när Renton tar en överdos hos Mother Superior och faller baklänges, genom mattan, genom golvet, och Nick Cave's Murder Ballads.

Till Hemlandet skrevs med Rammstein i bakgrunden, hela Sehnsucht och hela Mutter, varannan gång, timme ut och timme in.

Skärvor av himlen hade inte samma markerade rytm som de andra, ackompanjerades av White Stripes' Elephant och Queens of the Stone Age's Songs for the Deaf, enkelt och lättlyssnat, rak prosa. Då och då t.A.T.u. Bara för att.

För Lingonstigen 114 behövde jag bara två låtar - vare gång jag skulle sätta mig ner och skriva satte jag på Korn's version av Creep och därefter Nine Inch Nails' tolkning av Hurt. Sedan inget mer, bara tystnad.

Just nu saknar jag soundtrack. Den miljö jag använder som utgångspunkt har ingen given musik ( och den musik som skulle kunna vara given lockar inte ). Lite längre fram tror jag att The End med The Doors kommer att fungera för den känsla jag vill ha, det dyker upp gång på gång i huvudet när jag skissar på andra delen av historian, men innan dess ... Ishallsmusik? I Cloetta Center spelas Enter Sandman, Heaven's on Fire och We're Not Gonna Take It. Metallica, Kiss, Twisted Sister. Och för all del Here Goes My Hero med Foo Fighters. Men ... nej ... än så länge lyser soundtracket med sin frånvaro. Tips mottages gärna!

 

Taggar: Otaggad
Träffar: 681 0 Kommentarer

Just idag

Skrivet av Maria
Maria
Maria har inte lagt till bio
Användaren är offline
den onsdag, 16 maj 2012
i Bloggen

Just idag är jag kanske inte så stark som jag skulle vilja vara, men kanske ändå på ett sätt starkare än jag trodde i morse. Ibland tvingas man att tänka om, omvärdera det man har tagit för givet, se saker annorlunda än man brukar.

Igår betraktade jag en sluttande överläpp, rastlösa ögonkast, uttråkat kroppsspråk och tolkade dem som fientlighet. Fientlighet berör på ett märkligt sätt. Försvagar, skaver, provocerar. Gör ont.

Idag har jag sett värme i ögon som lyser upp av gemensamma minnen, rosiga kinder och ett leende som tar över hela ansiktet när en person har nått sitt mål med en marginal som ingen vågat drömma om. Jag har fått oväntade kramar, känt stillheten lägga sig i ett oroligt rum.

Värme, glädje och stillhet behöver inte ens tolkas. De ger kraft direkt, utan omvägar. Adrenalinpåslaget avtar långsamt, försvinner till slut helt. Just idag är jag så stark som jag faktiskt kan vara och det känns rätt bra.

 

 

 

 

Taggar: Otaggad
Träffar: 774 0 Kommentarer

Ja! Eller ... kanske ... Nää?!

Skrivet av Maria
Maria
Maria har inte lagt till bio
Användaren är offline
den söndag, 13 maj 2012
i Bloggen

Har haft svårt med inspiration den senaste tiden. Inspiration att sätta mig ner och börja skriva, inspiration att bearbeta och utveckla det jag redan har påbörjat, inspiration att hitta på nytt.


Jag vet varför. När man har alltför mycket i sin vardag som man måste planera, strukturera och organisera, uppgifter som aldrig tar slut, så kvävs allt som har med kreativitet att göra sakta men säkert. Fantasin behöver lite näring och uppmuntran, helt enkelt.


Hur som helst var jag på afterwork med två kollegor i förrgår. Vi pratade om veckan som hade gått och kom sedan in på en händelse som ligger lite längre fram i tiden. Den här händelsen visade sig vara ganska svår att föreställa sig så istället började vi skämta om den, skruva till den, skapade snabbt ett helt nytt scenario med före-under-efter. Vi pratade i munnen på varandra, skrattade mycket, hade rätt roligt i ett par minuter, men viftade sedan bort den, eftersom den blev rätt svart och galghumoristisk.


När jag gick hem hade jag i stort sett glömt bort alltihop, men lite senare kom den där påhittade scenen tillbaka till mig, och jag insåg att den egentligen, i lite bearbetade form, var precis vad jag behövde till en historia som jag har skissat på under en längre tid, men inte hittat någon bra utgångspunkt för.


Ja! kände jag för första gången på ganska länge. Eller ... kanske ... ( där någonstans hann förnuftet ikapp och började dra i mig, försökte påminna om att just nu är det kanske inte en jättebra idé och känns den förresten kanske inte lite nittiotal ) Nä?!


Fördelen med att vara författare är ju ändå att man inte behöver säga nej till en idé direkt, utan man kan börja skriva alldeles för sig själv, se om den fungerar, leka med den, deleta om det blir helt galet.


Jag passade på att använda den oväntade inspirationsvågen till att skriva en hel del på det manus jag håller på med just nu ( och fick ytterligare energi från matchen mellan Sverige och Ryssland samma kväll ). Fortsatte igår. Ska fortsätta även idag. Och kanske också ge den nya idén någon timme och ett eget lite dokument, ifall den fortfarande känns användbar framåt kvällen.

Taggar: Otaggad
Träffar: 658 0 Kommentarer

Fjärde-maj-och-hockey-vm

Skrivet av Maria
Maria
Maria har inte lagt till bio
Användaren är offline
den fredag, 04 maj 2012
i Bloggen

Framför tv:n, en kvart innan nersläpp i Globen. Tre kronor mot Norge. Sveriges första match i hockey-vm, kedjorna fulla med NHL-stjärnor. Är förväntansfull, längtar efter inspiration.

Konstaterar efter drygt fem minuter in i matchen att det känns rätt avslaget. Många tomma åskådarplatser, men å andra sidan är Foppa, Näslund och prins Daniel på plats och zoomas in under ett par avblåsningar.

Hoppades på tempo, tätt spel, kokande läktare. Får orgeltrudelutter, tillbakalutad publik och till slut ett mål, men inte alls den nerv jag längtade efter. I första periodpausen får laget ändå beröm för sin beslutsamhet och sitt raka spel.

Är väl det som är problemet, att jag inte vill ha promenadseger, beslutsamhet och rakhet. Jag vill ha grishockey, svett och starka känslor. Som i dokumentären Road to the NHL Winter Classics. Som när det hettar till i elitserien, i slutspelet, i derbyn, i kvalstriden.

Letar ord som motsvarar allt det. Ord, men framför allt rytm och tempo.

Matchen slutar tre – ett. Tre kronor får beröm, var överlägsna, heta, pigga. Kanske är det just det som var mitt problem, att jag absolut inte ville se en stjärnparad utan något helt annat.

Tjeckien i morgon, tänker att nerven i spelet kanske blir tydligare då. Bestämmer mig för att glädja mig åt segern så länge. Åt skickliga spelare, bra tabellplacering, framgång på hemmaplan. Skulle förmodligen behöva träna mer på att sätta ord på det än på att formulera smärta, besvikelse oh nederlag.

Taggar: Otaggad
Träffar: 725 0 Kommentarer

Författarlyor, skrivarstugor, arbetsrum

Skrivet av Maria
Maria
Maria har inte lagt till bio
Användaren är offline
den tisdag, 01 maj 2012
i Bloggen

När jag hör talas om människor som har författarlyor, skrivarstugor, ja till och med arbetsrum, tänker jag att det borde underlätta. Att en plats som är avgränsad just för skrivande, en plats där man inte har smutsrandiga fönster, tvättmaskinen, grälande barn, torra krukväxter, saker som ska göras till ens vanliga jobb, post som helt plötsligt ramlar in genom brevinkastet skulle göra det lättare att sitta koncentrerad och producera text. Nio till fem.

Själv skriver jag för det mesta i soffan framför tv:n. Tidiga morgnar, sena kvällar, helger. När allt annat är gjort, eller möjligen innan det ska göras. Klagar ofta på att jag har svårt att fokusera, att den fiktiva världen alltid får underordna sig den verkliga. Att jag avbryts och distraheras.

Försöker föreställa mig lyxen att sätta mig på min egen arbetsplats, skriva i fyra timmar, äta lunch, sitta i fyra timmar till. Inser hur mycket jag skulle få gjort, hur snabbt mina manus skulle växa.

Taggar: Otaggad
Träffar: 831 0 Kommentarer

Att skriva om att skriva när man egentligen borde skriva

Skrivet av Maria
Maria
Maria har inte lagt till bio
Användaren är offline
den fredag, 20 april 2012
i Bloggen

Det blir rätt ensamt när man går in i en värld som man själv har skapat och ingen annan har någon relation till. Särskilt innan den påhittade världen har börjat växa ut ordentligt, fått någon slags förflutet, en framtid, karaktärer med intressanta relationer.

Att skriva om att skriva när man egentligen borde skriva, är så klart en paradox. När man väl sitter ner med sin laptop borde man koncentrera sig på det man egentligen borde göra, nämligen jobba med sitt manus.

Å andra sidan blir det en startpunkt, en uppvärmning, en passage mellan jag-i-min-lägenhet och den värld som delvis finns på papper, delvis bara inuti mitt huvud. Ett sätt att börja kommunicera de tankar som ska bli till idéer och till slut fullständiga beskrivningar av påhittade människor, miljöer och händelseförlopp.

Att skriva om att skriva som en del av att egentligen skriva. Så är det tänkt.

Taggar: Otaggad
Träffar: 791 0 Kommentarer