Bloggen

Datorfri zon

En vecka i en datorfri zon.

Rent praktiskt innebar det fortfarande nödtorftig surfning på mobilen för att snabbkolla nyheter, busstider och annat praktiskt, åtminstone tills telefonen och dess nätanslutning havererade. Tid som annars skulle ha flutit iväg framför datorn ägnades istället åt glupsk läsning: Marguerite Duras - Älskaren, Patti Smith - Just Kids, Leif GW Persson - Gustavs grabb, Christian Strömholm - On Verra Bien. Den sista är förstås ingen bok att läsa rent bokstavligt utan en samling av hans fotografier och även en del skisser och grafik.

Hade tid att njuta av den sinnliga skönheten och enkelheten i Duras språk, den livshungriga matter-of-fact-tonen i Just Kids, Leif GW Perssons sätt att balansera subjektiva minnen och analytisk betraktelse, fotografens närvaro i Strömholms bilder. Gemensamt för dem alla är att i centrum finns starka kreativa personligheter med stor nyfikenhet på livet och behov av att uttrycka sig på olika sätt, vilket också gjorde det inspirerande att läsa.

Den stora skillnaden mot vardagen är ändå att allt måste skrivas för hand. Brev, utkast till arbeten och manus. Ofta bygger jag upp alla mina texter som lapptäcken av datorskrivna sidor, korrigeringar och tillägg på utskrifter, handskrivna utkast i block och på lappar. Så fort man för in det i ett dokument blir strukturen och omfånget ändå uppenbara. Med enbart penna och papper blir det mycket strykningar, pilar, asterisker, extra små stycken i kanten, alternativa ord och uttryck mellan raderna. Svåröverskådligt, helt enkelt.

I början av sommaren gav jag mig själv ett slags beting för en manusidé på 10 sidor om dagen. Det var helt omöjligt, och efter en vecka låg jag 28 sidor efter.

Handskrivet material går inte att kvantifiera på samma sätt, alltså upphörde betinget att spela någon roll. Pennans rörelser mot pappret ger en helt annan rytm än fingertopparnas marsch över tangentbordet. Handskrift öppnar även för nya arbetsmiljöer - man kan skriva på en klippa, på mage i sanden, uppkrupen i en trädgårdsstol. Inget behov av el eller batterier, ingen skärm som blir omöjlig att se i solen, ingen elektronik som inte tål sandkorn eller vatten.

Frizoner är viktiga, gör att man får byta tempo, prioritera om. Att man inte kan läsa sin mejl, hitta viktig information, köpa biljetter, göra bankärenden och sånt smått och gott får man helt enkelt ta på köpet. Åtminstone lite då och då.

Ifall det regnar
Tekniklängtan
 

Kommentarer

Inga kommentarer än. Var den första att lämna en kommentar
Guest
fredag, 14 Maj 2021