Bloggen

Jag debuterade 2003 och gav ut fyra romaner på sex år. Därefter gjorde jag ett uppehåll, fokuserade på mitt vanliga jobb, på uppdrag och på två magisterutbildningar. För ett år sedan återupptog jag mitt eget författarskap igen, skrev ganska snabbt manus till en ny roman och insåg då, det jag rent teoretiskt egentligen redan visste, hur totalt brans...

Nyligen släpptes Sveriges Författarförbunds Litteraturpolitiska program, och tisdag 5 april  genomförde vi en heldag för litteraturens framtid på Intiman i Stockholm. En dag med så många viktiga, spännande samtal, så många tydliggöranden, välformulerade tankar och konkreta exempel. På scenen pratade vi om litteraturens ekosystem, yrkesliv...

Sanningen sägs vara krigets första offer Men också de modiga De med bultande hjärtan Med vilt hett blod De riktigt gamla Och väldigt unga De svaga Och sjuka De sköra De som inte tror på våld som bara förstår medkänsla, lyhördhet och ivrig förväntan Det mjuka lena varma Och genomskinligt hudlösa

Läser just nu Joan Didion, Ett år av magiskt tänkande. Tänker att pandemiåren kanske inte har varit kollektiva år av magiskt tänkande, men år som har förflyttat fokus, som har ändrat på önskemål, drömmar och förhoppningar. År när livet som vi känner det förändras i grunden. År när vi har gjort både stora och små val utifrån föreställningar om att d...

Början man med vreden, sorgen eller inte-alla? Brukar nästan alltid börja i inte-alla-änden. Lyfta fram alla fina, mänskliga, vettigt jämställda pojkar och män som jag ändå har omkring mig. Nu vill jag börja med vreden. För tre veckor sedan försvann ännu en ung kvinna, nästan bara en flicka, som något dygn senare hittades mördad. En man hon kä...

Det blev vinter sent och snabbt, sedan vår över en natt och därefter vinter igen. Nu vårljust men fortfarande kyligt. Frostigt gräs, snödroppar, klarblå himmel, kalla vindar. För ett par veckor sedan årets första fotbollsderby, svenska cupen mot Gnaget, utan publik. Istället fylldes Medis och centrala Stockholm av pandemiförnekare. Drygt ett år har...

Hur tar man sig an 2020? Alltså ur ett året-som-gått-perspektiv? Så klart kan man skriva skitår , värsta någonsin och katastrof . Man kan reflektera igen över smittspridning, intensivvård, långtidssjukdom, galopperande arbetslöshet, isolering, oro och död. Över allt man missat och saknar. Är man lite mer andligt eller existentiellt lagd kan man ock...

På den kortaste dagen, efter den längsta natten, i det största mörkret behöver man påminna sig om att ljuset ändå kommer. Att det vänder. Årstidscykeln har varit störd på många sätt i år. Det är en ljummen, grå vinter. Apriltemperaturer i december. Inga soltimmar på en hel månad. Alla högtider inställda sedan snart mars. Miljöförstöringens heta and...

För någon vecka sedan ropade löpsedlarna: Manusboom! De stora förlagen rapporterade en ökning av inskickade bokmanus på 25-30% under covidåret 2020. SVT förklarade i sitt inslag ökningen med "oceaner av tid kombinerat med karantänlika förhållanden under pandemin". Självklart är det positivt att människor söker litterära uttryck för den tid vi ...

Jag går trots allt fortfarande till gymmet. Tidigt för att inte vara på tvärs mot nya rekommendationerna. Och för att undvika smitta. Inser att flera börjar tänka som jag. Inte många, men vi är sex personer på ett par hundra kvadrat och det känns ändå som för många. Särskilt som de flesta av oss vill stå så att vi ser tv-skärmarna oc...

Höstmörkret faller tidigare, ligger kvar längre för varje dag. Minns i våras, i början av pandemin, när experter skulle ge prognoser om långvarigheten av coronasmittan. April. Sommaren. Hösten. November. Eller en andra våg? Nu är det snart oktober. Nästa våg slår över Europa, Sveriges smittsiffror börjar gå åt fel håll. Orimligheten i att orka med ...

​Står på crossmaskin klockan sex en lördagsmorgon. Om ett par timmar börjar årets stämma med Sveriges Författarförbund. I gymhögtalarna hörs Another Brick in the Wall. Jag har påbörjat så många texter den här våren och sommaren. Om oro, isolering, hopp, nya vanor och ovanor. Om livet och döden, om hur vi människor ser, förstår och värderar varandra...

Jag hatar att bli fotad. Eller, jag hatar foton på mig själv som jag inte har kontroll över. När jag inte känner igen den jag tycker att jag är eller vill vara. Handlar egentligen inte om utseendet, det är ju inte så mycket att göra något åt mer än kanske täcka tröttmörker under ögonen och borsta håret, utan mer om uttrycket. Känslan.  Al...

Allting 2020 är annorlunda än alla andra år. Livet, vardagen, alla traditioner. Våra val och lösningar visar att det går att göra annorlunda än vi alltid har gjort, men också vad vi förväntar oss och föreställer oss. I år var det två sällskap som dukade upp långbord och firar midsommar på min gård inne i stan. Vid ena satt en stor släkt som också s...

DEN HÄR VÅREN TAR FÖR MYCKET FÖR MÅNGA MÄNNISKOR MED HELA LIVET BAKOM SIG DOM SVAGASTE SKÖRASTE SOM EN GÅNG VAR STARKA SOM DRÖMDE SOM GJORDE SITT MESTA OCH BÄSTA AV LIVET FÅR DÖ ENSAMMA RÄDDA MED ANHÖRIGA PÅ FACETIME MEN OCKSÅ MÄNNISKOR MED LIVET FRAMFÖR SIG INTE ALLTID HELA MEN MYCKET AV DET SOM RYCKS UPP SLITS AV KNUFFAS OMKULL FUCK CORONA F...

Det är helg. Jag har sprungit 19 kilometer tidigt på morgonen, sett vitsippor, rosa och gula magnoliablommor, körsbärsträd mot blekblå himmel och kanadagåsungar. Det är nästan normalt. Kanske lite tidigt på året, men ändå som det ska vara på våren. Ljuset är här. Morgonljuset och kvällsljuset som jag älskar. Luften är ljummen. Samtidigt är det här ...

1 april igår. Inga aprilskämt vad jag såg, men eftersom världen är helt upp och ner ändå finns kanske ingen anledning att skämta. Eller så drunknar skämten i allvaret och blir obegripliga. På söndag skulle det hur som helst ha varit hemmapremiär i allsvenskan. Jag skulle ha varit på Medis från förmiddagen, marscherat till Nya Söderstadion, stått på...

Sonen A skriver sin kandidatuppsats nu under våren. När han valde ämne utgick han från tonen i den allmänna debatten och sociala medier – hur politiker och övriga debattörer använder dystopiska framtidsscenarion för att skrämma och övertyga, och hur detta i sin tur påverkar människor i dagens samhälle. Han läser Bauman, Beck, Giddens och von Wright...

Jag har studerat skönlitteratur, historia, språk och bildvetenskap, jag tror på medmänsklighet och att alla människor har ett allmänt och lika människovärde. Alltså är jag enligt traditionell grundläggande definition en humanist. Dagens samhälle drivs av helt andra principer och värden än medmänsklighet och kunskap om människans historia, kulturell...

Coronaviruset skrämmer. Det ger dödsångest, skapar panik, stänger ner, skärmar av. Det påverkar enskilda människor, företag, myndigheter, nationer och världsekonomin. Corona slår mot västvärlden. Mot Sverige, Europa, USA, likväl som mot Asien och Mellanöstern. Vi ser städer i norra Italien ligga helt öde, vi ser konserter, idrottsevenemang och mäss...