Att skriva om att skriva när man egentligen borde skriva

Det blir rätt ensamt när man går in i en värld som man själv har skapat och ingen annan har någon relation till. Särskilt innan den påhittade världen har börjat växa ut ordentligt, fått någon slags förflutet, en framtid, karaktärer med intressanta relationer.

Att skriva om att skriva när man egentligen borde skriva, är så klart en paradox. När man väl sitter ner med sin laptop borde man koncentrera sig på det man egentligen borde göra, nämligen jobba med sitt manus.

Å andra sidan blir det en startpunkt, en uppvärmning, en passage mellan jag-i-min-lägenhet och den värld som delvis finns på papper, delvis bara inuti mitt huvud. Ett sätt att börja kommunicera de tankar som ska bli till idéer och till slut fullständiga beskrivningar av påhittade människor, miljöer och händelseförlopp.

Att skriva om att skriva som en del av att egentligen skriva. Så är det tänkt.