Just idag

Just idag är jag kanske inte så stark som jag skulle vilja vara, men kanske ändå på ett sätt starkare än jag trodde i morse. Ibland tvingas man att tänka om, omvärdera det man har tagit för givet, se saker annorlunda än man brukar.

Igår betraktade jag en sluttande överläpp, rastlösa ögonkast, uttråkat kroppsspråk och tolkade dem som fientlighet. Fientlighet berör på ett märkligt sätt. Försvagar, skaver, provocerar. Gör ont.

Idag har jag sett värme i ögon som lyser upp av gemensamma minnen, rosiga kinder och ett leende som tar över hela ansiktet när en person har nått sitt mål med en marginal som ingen vågat drömma om. Jag har fått oväntade kramar, känt stillheten lägga sig i ett oroligt rum.

Värme, glädje och stillhet behöver inte ens tolkas. De ger kraft direkt, utan omvägar. Adrenalinpåslaget avtar långsamt, försvinner till slut helt. Just idag är jag så stark som jag faktiskt kan vara och det känns rätt bra.