Långt-ifrån-argument

Det blev en bra författare-och-andra-som-jobbar-med-det-skrivna-ordet-frukost igår. Eftersom Elnaz berättade om Svenska PEN's verksamhet kom artikeln i dagens Corren att ha fokus på fristadsfrågan och varför den på något sätt har fastnat i Linköping och Norrköping.

Jag kan, utan att egentligen veta något om den processen, tänka mig många orsaker till att den har stannat upp. Prioriteringar, pengar, ansvarsfördelning, praktiskt genomförande, organisation ... Men om man byter perspektiv - tänker från andra hållet. Att man själv befinner sig i en situation där man utsätts för hot, våld, fängelsestraff, husarrest eller andra trakasserier för sina åsikter, verkliga, tolkade eller påstådda, för texter man har skrivit, ord man har sagt eller konstnärliga verk som man har gjort. Om man tänker att läget är akut. Att all trygghet är borta?

Skulle det inte kännas fint om det fanns fristäder då? Om ens situation uppmärksammades och man togs emot någonstans

Långt-ifrån-argument är ofta bekväma och vederhäftiga, men mitt i kaos och otrygghet, när allt omkring har rasat, skulle man nog känna att de vägde ganska lätt.