Bloggen

Vad göra av all frihet?

Lördag eftermiddag. Novemberskymning redan vid tre. Alla måste-texter är skrivna. Rapporter, inlägg, analyser, kartläggningar, mejl. Har plötsligt en lucka av frihet. Ett par timmar när jag kan skriva precis vad jag vill. Fantisera helt fritt. Fortsätta på en gammal idé. Börja på en helt ny.

Sätter på mitt nuvarande skriv-soundtrack, upptäcker att första låten har tagits bort från Spotifylistan. Låten som ska förflytta mig från mitt eget huvud in i karaktärernas. Var och en av mina romaner har ett eget soundtrack, som har hjälpt mig att göra den resan när jag har jobbat med dem. Musik som snabbt har kunnat försätta mig i rätt skrivtillstånd för den text jag jobbar med för tillfället. Första låten är borta från listan, just den låt som är porten mellan verkliga världen och den påhittade, och skrivtillståndet vill inte infinna sig. Lägger en halvtimme på att försöka lösa problemet. Grälar samtidigt stumt på datorn.

Frihetsluckan krymper, försöker släppa det hela, komma i stämning igen. Väljer det manus jag håller på med, läser igenom den del jag tänker jobba med. Musiken är fel, språket känns stillastående, innehållet platt. Skrollar framåt och bakåt, försöker hitta en del som fungerar med de låtar som finns kvar. Tiden går. Passar på att surfa lite när jag ändå är så ofokuserad, fb och några nyhetssajter.

Såg Anna Odells Återträffen igår. Satt i tryggheten med en god vän före, under och efter, åt tapas, drack vin, pratade. Den väckte många tankar och känslor, om den tiden i grundskolan, om återträffar som fenomen, om roller och gruppmekanismer, om den man var och den man är, vad som är viktigt att veta och förstå, vad man har glömt. Men också om den konstnärliga processen, hur man väljer att använda och uttrycka känslorna.

Dagens frihetslucka, de grå eftermiddagstimmarna som kunde ha förvandlats till flera sidor av text, har snart försvunnit. Måste-texter skriver man bara, oavsett musiklistor eller inspiration. Kreativa texter, innan måste-stadiet infinner sig, är annorlunda, och den friheten kan vara svår att ta tillvara på. Åtminstone för mig.

Tänker att Anna Odell använde en frihetslucka när hon gjorde sin film, det fanns en subjektiv tolkning i spelversionen av själva festen, men i nästa del fanns ett stort öppet fält som de berörda kunde ha gjort mycket mer av om de hade förstått vilken möjlighet som fanns, hur skör maktbalansen egentligen var.

Vad gör man av sig frihet. Hur använder man den utan att slösa bort den på att välja att inte göra något alls eller på att välja det fega och enkla. På slutet av Återträffen försökte Anna Odell konfrontera den som hon upplevde som den värsta mobbaren, och han svarar att hon är någon som han inte känner och inte är intresserad av att lära känna, därför vill han inte heller på något sätt delta i hennes projekt. Han var helt ärlig, använde sin frihet att avvisa någon annans upplevelse och tolkning, däremot erbjöd han aldrig sin egen subjektiva skildring av tiden som varit som motvikt, eftersom han inte ville investera den tiden och energin det skulle krävt att göra det.

Det var just de outnyttjade möjligheterna som vi också pratade om mest direkt efter filmen. De personer som valde att inte svara på hennes samtal, som inte dök upp till mötena, de som gick in i försvarsställning och försökte skylla på andra, men också leken med verkliga människor och skådespelare, det subjektiva och det objektiva, nu och då, den man är, den man uppfattas som och den man vill vara.

Lucia och musikhjälpen
Ordet är fritt men inte gratis
 

Kommentarer

Inga kommentarer än. Var den första att lämna en kommentar
Guest
söndag, 26 maj 2019