Bloggen

vad hade vi egentligen att klaga på?

Vad hade vi egentligen att klaga på?

Frågan är egentligen retorisk, landar på bardisken mellan en öl och ett stort glas rött. Så klart vet vi svaret, men med lite distans och ett helt nytt perspektiv känns det inte längre självklart.

När vi var unga hatade vi Ronald Reagan, MUF, relativa betygssystemet, arbetsförmedlingen, populärkultur. Vi hatade väktare, McDonalds, innehållslösa söndagar, märkeskläder, kungahuset och orättvisor. Plus en massa annat.

Vi valde musik, böcker, filmer, teater och konst som gjorde motstånd, ifrågasatte, uttryckte alternativ. Ibland snyggt och smart, ibland högljutt och brutalt.

Idag leds USA av en känslo- och impulsstyrd president totalt utan konsekvenstänk. Ett parti med rötter i vit makt-rörelsen är snart Sveriges största. Klimatkatastrofen bankar, sparkar, slår på dörren. Den offentliga välfärden monteras aktivt och medvetet ner. Privatiseras. Blir vinstdrivande. Ungdomar låter sig hunsas på Idol. Orkar inte läsa böcker eller längre artiklar för det är för jobbigt och tråkigt. Självföraktar och drevar. Marknadsför sina ansikten och kroppar på Instagram. Sina distanserade ironier på Twitter. Påverkar andra unga att konsumera sponsrade produkter och lägga ännu mer tid och energi på sina ytor. Har så mycket ångest att de knappt klarar att komma upp ur sängen. 

Jo, jag minns exakta vad jag hade att klaga på, men också att det fanns en massa energi och glädje i motståndet. En känsla av mening. Och jag förstår precis varför samhället som det ser ut idag har så stora problem att det är mer logiskt att stanna kvar under täcket, lägga upp en bild där man åtminstone får uppskattning för att man ser snygg ut, hetsa mot Zlatan-statyn eller titta på en Netflix-serie som ger flera timmars verklighetsflykt än att ens försöka formulera ett alternativ.

Jag tycker fortfarande att Dr Zeke ger det ultimata svaret på frågan om vad det ens fanns att klaga på i refrängen till Jag ska aldrig dö: 

Man blir så jävla förbannad
Dom kan väl hålla sin skit för sig själva
Det är ingenting för mig
Ah ah
Jag ska aldrig dö

Exakt den grundinställningen önskar jag alla lite mer av: Fuck you - jag accepterar inte det här. Och förresten - jag ska aldrig dö!

Att mätta slukhålet
Andas
 

Kommentarer

Inga kommentarer än. Var den första att lämna en kommentar
Guest
söndag, 19 januari 2020