24 december, klockan är 7.30

24 december, julafton. Klockan är 7.30. Sitter på en stol vid spisen, benen uppdragna, datorn balanserad någonstans mellan låren och magen, skriver, rör om i julgröten och har koll på bröd som snart är färdiga i ugnen.

Sociala medier svämmar över av glittriga granar, lysande stjärnor, fint inslagna paket och mat. Stressade multitaskande ofixade människor håller sig utanför bildflödet.

Mörkt ute fortfarande, stilla på det där sättet som det blir i städer på helgdagar.

För exakt en vecka sedan var jag i Berlin. Snabbesök med falafel, snöfall från grå himmel, sejdelöl, billiga kläder, punkkonsert mitt i natten i lägenheten över gatan, turkiskt kaffe, julblingade gator och torg. Tredje advent. Ett år efter lastbilsattacken mot julmarknaden vid Gedächtniskirche, Chanukka med stor menorah vid Brandenburger Tor, tidig morgonvandring genom förintelsemonumentet. Julmarknaden vid Gedächtniskirche var i full gång. Liksom vid Alexanderplatz och Potsdamer Platz. Polisbevakning och avspärrat runt den gigantiska sjuarmade ljusstaken. Tystnade och stillhet i gångarna mellan cementblocken i minnesmonumentet.

För berlinborna måste erövra julmarknaden igen. Måste gå ut och huttrande stå och dricka Glühwein, prata, umgås, köpa korv, surkål och julkaka. Måste ha en jättemenorah mitt i regeringskvarteret, mitt bland alla turister. Och måste ha en stor minnesplats över de judar som dödades under förintelsen. Det finns inga alternativ om de vill fortsätta leva i en öppen, levande, mångfacetterad stad.

Hemma igen lyssnar jag på en dum debatt om att en samtyckeslag inte skulle göra skillnad. Den kvinnliga debattören raljerar: "Jaha, ska man ladda ner en app och godkänna att man vill ha sex med mobilt bank-id kanske?" Hennes röst blir lite för skarp, lite för hög, motdebattören suckar och jag väser inombords på min crossmaskin där jag samtidigt försöker träna.

Nej, självklart ska man inte ha en app, inget mobilt bank-id. Kanske kan några logiska exempel göra det hela lite enklare:

Jag kan swisha pengar, låna ut mitt kreditkort, ge bort pengar frivilligt. Om jag inte gör det, utan någon tar pengarna ändå, använder våld, hot eller på annat sätt tvingar eller lurar till sig pengarna så kallas det stöld eller rån.

Samma sak om jag vill ge bort en mobiltelefon, en kamera eller en ny Parajumper-jacka - då är det en present. Tar någon telefonen, kameran eller jackan ändå är det också stöld eller rån.

Jag kan sparra eller gå en match i någon kampsport, bli schysst tacklad i hockey. Om någon sparkar, slår eller knuffar ner mig i annat sammanhang kallas det misshandel.

Jag tror att det är få människor som har svårt att skilja mellan frivilliga gåvor och stöld eller rån, lika få som har svårt att skilja mellan en arrangerad boxningsmatch och en misshandel. Om två personer i varje steg, utan påtryckningar, visar att beröringar är önskade och uppskattade, finns ömsesidigt samtycke, annars inte. Och jag tror inte att det är något större problem för någon att uppfatta vilket. Det kräver bara normal lyhördhet för mänskliga signaler.

Nu har gryningen kommit, gröten är klar, brödet gräddat, tankarna som trängts i huvudet skrivna. Ska lämna stolen vid spisen, springa mina 15 km, förtränga städning och mat, påminna mig själv om det fina med en högtid som åtminstone i grunden ska handla om godhet, givmildhet och medmänsklighet.