tankar om året som snart är slut och vad jag vill, hoppas och tror om kommande år

Typiskt nog lägger vårt wifi av samtidigt som jag ska börja formulera mina tankar om året som snart är slut och vad jag vill, hoppas och tror om kommande år.

Alltså skriver jag för hand.

Det finns fördelar med det också. Till exempel att man tänker efter innan man skriver något, ifall man inte vill ha sidan full av överstrykningar, pilar och marginalklottrade extrameningar.

Så jag tänker efter ett tag. På bra saker och dåliga saker, på saker som jag inte riktigt minns och på hur mycket svårare det blir att skilja på åren när man själv är vuxen och ens barn stora. Förr var det "året när jag började högstadiet", "året jag tog studenten", "året när barnen föddes" osv. Nu är det bara år. Sifferkombinationer som tickar på ett steg i taget.

Spontant upplever jag att 2017 har präglats av terrordåd, av en impulsstyrd president med grandios självbild, av en ökning av unga män som dödar andra unga män, av en hårdnande och mer oförsonlig ton på nätet, av kvinnor som fått nog av gamla maktstrukturer med sexuella anspelningar, trakasserier och övergrepp. Av bilder på mänskligt lidande, av kränkande ord, av svarta rubriker.

Självklart önskar jag mig en fredligare värld 2018. En värld där män inte trakasserar kvinnor, där människor slipper leva i fattigdom, där konflikter blir lösta istället för att eldas på och växa, där världsledare inte hetsar varandra som hormonstinna tonåringar, där unga män inte attackerar varandra med vapen för att skrämma, markera och hämnas, ett samhälle där alla känner sig delaktiga, respekterade och viktiga.

För egen del hoppas jag kunna prioritera rätt, både i vanliga dagliga livet och mer övergripande. Jag hoppas också på ett år med balans och harmoni - hälsa, liv, bra mental energi.

Om man får önska vilt och själviskt firar jag dessutom gärna SM-guld både i hockey och fotboll 2018. Tycker att det är dags nu, både för det ena och det andra.