En dag i Linkan och en kväll i Peking

I onsdags var det dialogsamtal om ord/litteratur inför kommande kulturplan i Region Östergötland. 

Tjänstemän från Regionbiblioteket, en barn- och ungdomsförfattare, en kulturredaktör och litteraturscenarrangör, en förläggare och arrangör av regional bokmässa, en projektledare och jag. 

Sky Hotel i Linköping, 18:e våningen, milsvid vinterutsikt. Till kaffet serverades överblivna syrsa-bars från en konferens dagen innan. 32 syrsor och fyra cashewnötter i varje liten bar. Flera än man kunde tro var nyfikna och smakade. Själv känner jag att det är få saker jag mindre gärna vill ha i munnen än 32 syrsor.

Riktigt lyxigt hur som helst att få diskutera förutsättningarna för litteratur som konstområde en hel förmiddag. Reflektera över nuvarande situation, allmänna tendenser, konkreta idéer och drömmar inför framtiden, prova olika scenarion, tänka utanför boxen. Ekonomi, arenor, kommunikation, nätverk och uppdrag är ju inte alltid så spännande i sig, men går att göra mycket med när man har gott om tid och är lagom många för att kunna ta in och förstå de idéer som dyker upp i rummet - även om de flesta av dem kanske ändå får stanna kvar inom dessa fyra väggar.

I torsdags hade jag, två kollegor och 60 elever biljetter till Rocky Horror Show på Östgötateaterns stora scen i Norrköping. Först blev det varma mackor med svampstuvning på Broadway. Klassisk norrköpingsplats även om jag själv inte är ett dugg intresserad av Eldkvarn och Plura. På väg ut sprang jag rakt in i gammal kompis från förr, och det var så många år som skulle behöva pratas igen, men hann bara med snabb kram och åh-vi-måste-höras-av-och-ses. Och just i det ögonblicket när man möts på en plats där vi senast satt som studenter och långsamdrack stora muggar kaffe fattar man inte riktigt hur mycket som faktiskt behöver tas igen sedan dess: varsitt par tvillingbarn, alla jobbvägar och val, hans musikkarriär, mitt författarskap, kärlek till två olika fotbollslag, alla drömmar och planer. Och så klart livet i allmänhet från tjugoårsåldern och framåt. Hur många timmar behöver man?

Avrundade med kvällens mål - Rocky Horror Show på Östgötateatern. Har ju sett filmen hur många gånger som helst och ett antal uppsättningar, och tyckte direkt att den här är snygg, påkostad och har stark framåtrörelse. Karaktärerna är lagom moderniserade, även om den glider lite mellan någon slags äldre syn på äktenskap och könsroller och nutida referenser. Den svenska texten funkar också så där och bitvis var både repliker och sångtexter nästan omöjliga att höra.

Roligast var ju ändå elevernas reaktioner - se hur de uppskattar en riktigt välproducerad föreställning, lever sig med i handlingen, njuter av scenografi, sång och dans. Som alltid - att själv uppleva något tillsammans med en massa helt ocyniska tonåringar är bäst. Ett privilegium varje gång och verkligen en glittrande guldkant på just den här vardagen.