kraft att försöka förändra det vi måste och mod att förändra det vi kan

​Vad gör man om man hittar främlingsfientliga, rasistiska eller antisemitiska budskap på en skola?

Svaret är enkelt. Man reagerar och agerar. 

Men hur? Fortsätter man att jobba förebyggande som man alltid har gjort och som hittills har varit alldeles tillräckligt för att forma årgång efter årgång av demokratiska, medmänskliga och klokt reflekterande ungdomar? Fortsätter man att fokusera på de goda krafterna och kämpar vidare för ett öppet, accepterande och inkluderande klimat? Eller informerar man helt enkelt sakligt om innebörden i dessa budskap, vädjar till tonåringarnas inneboende förnuft och mognad? Eller sammankallar man, skäller högt och argt, inför fler regler och förbud? Eller ringar man diskret in exakt vilka individer det handlar om, reder ut vad som har hänt med dem, ser till att beteendet får tydliga konsekvenser?

Och var går gränserna? Vid ord, självklart. Vid välkända symboler, lika självklart. Vid dubbeltydiga symboler, absolut, om man bara känner till dem. Vid tvetydiga gester? Vid ovilja att delta i vissa aktiviteter? Vid nästan omärkliga miner? Vid kritiskt tänkande i vissa frågor men aldrig i andra?

Det som är enkelt i teorin blir alltid lite svårare i praktiken. Eller åtminstone snårigare och mer komplext. Tar längre tid och mer resurser än man kan tro.

Att få bort själva budskapen är lätt. Att förändra beteendet är inte heller så svårt. Men att förändra åsikter och attityder på djupet kräver hårt arbete, relationsbyggande och tålamod. 

Idag är det Förintelsens minnesdag. 27 januari, samma datum som förintelselägret Auschwitz-Birkenau befriades 1945. En dag att minnas alla som mördades under Förintelsen, alla som reagerade och agerade, alla som stod emot. En dag att verkligen påminna sig själv om att kampen för alla människors lika värde måste föras varje dag och hela tiden, i stort och i smått. Att göra skillnad på människor utifrån etniskt ursprung, men också utifrån kön, könsidentitet, könsuttryck, sexuell läggning, ålder, funktionsvariation eller trosuppfattning, är aldrig acceptabelt och aldrig heller en grund att bygga ett välfungerande, starkt och omtänksamt samhälle på.

Så jag önskar mig själv och andra kraft att försöka förändra det vi måste och mod att förändra det vi kan. Varje dag och varje ögonblick. Och allra helst med hårt arbete, relationsbyggande och tålamod.