fuck you till avgrunden

Om du stirrar in i avgrunden länge nog så kommer avgrunden att stirra tillbaka in i dig.

Ungefär så skrev Nietzsche, och även om jag inte är så överdrivet förtjust i Nietzsche återkommer jag ofta till just den tanken. Stirrar man länge nog in i det skrämmande och hotfulla stirrar det plötsligt och oväntat rakt tillbaka in i en själv, ser alla ens rädslor, all ens ångest och oro.

Ofta känner man till sina avgrunder, försöker utforska och utmana dem, tror att man kan hantera dem. Tills de som sagt en dag spänner sina kalla, uttryckslösa ögon rakt in i ens egna. Vägrar att vika undan.

Min första avgrund är att jag aldrig riktigt kan vara helt här och nu, att jag alltid är här och nu OCH långt framför eller en bit bakom mig själv. I drömmar och planer. Eller i minnen. Att jag gång på gång måste tvinga mig själv att komma ihåg: Livet är här och nu ... det är regn och sol, glädje och sorg, skratt och tårar, stress och vila. Pendelresorna fram och tillbaka, tråkiga möten, träningspass, undervisning hela dagarna från 9 till 16, väckningslarmet 5.10 och allt där emellan.

Min andra avgrund är känslan av otillräcklighet och oförmåga. Att den känslan alltid kommer när man har garden nere. Och när den kommer går det inte att värja sig, för exakt i det ögonblicket när den kommer åt en är man lite för trött, lite för svag, lite för osäker. Slår hårt och direkt. BAAM.

Tänker ibland att som tonåring kunde jag välja ettÂÂ grundsinnestillstånd. Välja kläder, musik, böcker, bilder, smink och hår som passade det. Och att det var och fortfarande är något som lite grann förväntas av tonåringar.

Men som vuxen väljer sinnestillstånden mig. Obarmhärtigt. Omvärldens förväntan är en neutral yta, under ytan ligger alla sinnestillstånd som inte är lagom positiva långt inne i bröstet och magen. Gömda.

Skulle vara så skönt att åtminstone då och då få bejaka sina sinnestillstånd fullt ut. Blänga surt under lugg, sätta på arg musik, klä sig i helsvart, smälla i dörrar, klampa med kängorna mot golvet. Säga fuck you till avgrunden. Högt och tydligt.